Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Den engelska tullrörelsen, af w.— S—w
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Engelsmännen äro kända tor att vara ett praktiskt
folk, och de resonnera som så: Hvad som icke kan
bestå genom egen kraft, det duger icke och maste
nödvändigt falla; den öfriga delen af folket bör icke tvingas
att hålla det uppe; protektionismen är den största
villfarelse och en himmelsskriande orättfärdighet; den
premierar okunnighet och lättja och har aldrig sitt ursprung
i folkets behof, endast hos vissa klasser, som till sin
egen fördel kan genomföra den med tillhjälp af
orättfärdigt fördelade politiska maktmedel; den är ett slags
guldmakeri, där det går som vid allt annat guldmakeri,
att den konstgjorda metallen blir betydligt dyrare än
den naturliga. Sålunda resonnerade då det engelska
folket i all stillhet i tiden efter Adam Smiths dagar och
då resonnemanget hade slagit tillräckligt djupa rötter,
måste det ögonblick med nödvändighet komma, då
frihandeln detroniserade den af folkets flertal hatade
protektionismen. Sålunda höllo de nya idéerna under
man-chestermännens fana sitt intåg i England. Sedan den
tiden ha dessa idéer burit en rikedom af praktiska frukter.
Man kunde vara frestad att använda uttrycket, att
frihandeln har i England blifvit renodlad. Man har i allt
fall kommit därhän, att nationalekonomen Yves Guyot
kan i en af sina uppsatsér säga, att engelsmännen vid
sina gränser endast beskatta de varor, som de icke kunna
producera. Detta är frihandelns kulmen. Ärade läsare!
Jämför det uppfostrande i denna princip med
protektio-nismens “couveuse“-system! Betviflar man ännu hvad
man nödvändigt måste få fram ur denna jämförelse?
Det har gått så till, att England har blifvit
världsmarknadens inkarnation och världspolitikens tyngdpunkt.
Man skulle således från frihandelsståndpunkt kunna
anse den heliga grafven vara väl förvarad i England,
om det icke vore ett obestridligt faktum, att man under
de senaste åren har mottagit meddelanden, som kunde
låta en befara att icke allting vore så väl bestäldt. Dessa
meddelanden ha dessutom som ballast haft Englands
mest kända politiska namn äfven från det liberala lägret,
och de tyckas bebåda en svängning i riktning af
protektionistiska önskningar. Visserligen förklaras det från andra
sidor med öfverväldigande och nästan öfverbevisande
styrka, att England är lika frihandelssinnadt som
någonsin. Det är nog möjligt: men i kraft af det gamla
uttrycket: ingen rök utan eld, synes det oss önskligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
