Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dimgestalter, poem af Helge B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
£)imgestalter.
Dimgestalter genomskinligt bleka
under kulen natt kring tjärnen leka;
öfver vass och snår förutan hvila
ystert de i luftig ringdans ila.
Tornets refvor fånga, sönderslita
skira dräkter, slöjor silfverhvita.
Vindens dofva sus i skogens granar
bleka skuggor omotståndligt manar
att i dansens hvirflar vildt sig svinga,
dock i veka harmonier klinga
genom rymden, fylld af barrens ångor,
därvid deras vemodstunga sånger.
“Hvarför dömdes vi att under natten
vara utan ro kring tjärnens vatten?
Sommarsol och vinterdagar klara
känna vi som fagra sagor bara —
Blott i tidig morgon tyckes glimma
för vår skumma blick en purpurstrimma.
Hvarför måste vi längs jorden smyga,
längtande att få med molnen flyga
öfver snöhöljd topp mot näjder ljusa,
att få fritt som stormen framåt brusa?
När mot solen färden kunnat sträckas,
hvarför skulle våra vingar stäckas?“
Sången tystnar, det mot morgon lider.
Ljuset snabbt kring gråkall rymd sig sprider.
Vilsna skuggor ifrigt framåt hasta;
skygga ögon sorgsna blickar kasta,
förrn af glansen bländade de brista —
speglande dock solen i det sista.
Helge B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
