Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Fackföreningar och socialpolitik, af L. M. Bååth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löl
Fackföreningar ©eh socialpolitik.
Yttringarne af de sociala missförhållandena inom den
moderna industrivärlden hafva i vårt land på de senare
åren antagit en allt skarpare form. Ju skarpare de
vapen slipas, hvarmed striderna mellan arbetare och
arbets-gifvare föras, desto tyngre och hårdare falla slagen på
det ekonomiska slagfältet. Hafva arbetarne hitintills
bjudit på sträjker, som mer eller mindre varit föremål
för offentligt missnöje, så anlita arbetsgifvarne sina
ekonomiska krafter för att förhindra och tillintetgöra all
konsolidering af fackarbetare. De förra sträfva att i
saknad af den makt, som kapitalet gifver i hvarje
ekonomisk relation mellan tvänne rättssubjekt, värna sina
inträssen på den grundsatsen, att “enighet ger styrka“,
och de senare åter att upprätthålla sina inträssen genom
den sociala och ekonomiska makt, som förmögenheten i
dess olika former i alla tider skapat. Striden gäller
således icke den socialistiska utopien om kapitalets och
maktens lika fördelning på alla händer. Ty
arbetsfördelningen är en i tingens natur grundad faktor, som
ständigt måste upprätthålla en social åtskilnad äfven
mellan arbetsgifvare och arbetstagare.
Men under skilda tidsperioder hafva skilda
rätts-åskådningar och ekonomiska krafter sökt reglera det
sociala samfundslifvet. Det är, och visserligen ej utan
skäl, en doktrin, som hyllas af ekonomister och
—-socialister, att ett häfdande af arbetsgifvarens
patrimo-niala myndighet öfver arbetaren smakar allt för mycket
af “feodalism“ för att vara historiskt berättigadt. Den
germanska uppfattningen af “grundherrens“ eller vår
fräjdade odalbondes “herrskapsrättigheter“ inom och utom
sitt hus i kraft af hans egendomsbesittning räddade sig
Nordisk Revy, V. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
