Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire - Ungdomen i K. Vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
klassik sättes i gång. Nej men hvad var detta? En
välvillig grannfru tar oss ur vår förvillelse. Vi äro
ingalunda hos den muntra Delsbostintan, vi äro hos “familjen
Ekvall från en liten ö i Småln, där di bor både vinter
och sommar, stackars folk“, för att citera min fru, som
icke tycktes höra till de allra starkaste naturvännerna.
Aha, jo nu känna vi igen dem, nej så de ha vuxit,
gos-sarne nämligen, småtöserna i mellanstämmorna tyckas oss
fortfarande lika småsöta och minderåriga som för flere
år sedan. Men unge Harald har höjt sig från yngling
till man och lille Olle har vuxit från gosse till yngling
— åtminstone på bredden och nu kastat af sig lilla
sjö-mansblusen och ser man på! klädt sig lika gentilt som
någonsin stora bror, i frack och hvit halsduk,
blank-lädersskor m. m., dock bibehållande kortbyxorna på sina
knubbiga ben. Den lille Olle med violinen — han är
väl egentligen “familjens“ största hopp. Nu som sist
ådagalägger han betydliga anlag och löften att en dag bli
en utmärkt violinist, och så mycket som han fått sköta
sig själf, kan man ej nog förvåna sig öfver hans spel i
t. ex. kvartetterna, stilkänsla, rytmik, musikalisk känsla,
påpasslighet och färdighet. Att en ung vänlig gosse vill
ge sin publik det mesta möjliga af hvad han kan eller
tror sig kunna, är ju förklarligt och ursäktligt. Därför
blunda vi välvilligt för hvad som kom och hvad som —
icke kom i en synnerligen kräfvande solofantasi, där
emellertid den inlagda Auberska Slummerarian fick ett
mycket godt och känslofullt utförande, utan all
sliskig-sentimentalitet, hvilket ju ej heller passar en ung munter
gynnare som denne, hvilken vi under vissa nödvändiga
förutsättningar förespå en vacker framtid som utöfvande
konstnär.
På cellons lika svåra men mindre tacksamma gebit
visade broder Harald ökade insikter. Visserligen hade
han oturen att ge till bästa några af just Nerudas
lif-stycken, men sans comparnison lyckades det honom ej
så illa. Som kvartettbas gjorde han sin sak
oklanderligt, så ock småsystrarne, som nog voro rädda, dock
ej så rädda som förra gången, då de ju ock voro
betydligt mera nyfödda. Inöfningen var ganska god under
den lille Olles intresserade ibland kanske litet
tyranniska ferla.
De behagliga och i sitt uppträdande snälla och
tilldragande ungdomarnes fru moder uppträdde äfven denna
gång och hjälpte sina små. Hon föredrog ett par
opera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
