Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Musikalisk revy, af Volontaire - Ungdomen i K. Vetenskapsakademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
arior och några visor, de senare kanske med bästa
resultatet. Men äfven i Elsas dröm kommo hennes
musikaliska egenskaper, ännu ganska pasanta sopranröst och
tyskfödda gedigenhet till heders. Som accompagnatrice
kunna hennes gossar ej önska sig någon bättre än mamma,
pch mamma själf hade skäl vara nöjd med sin, också
en Ekvall, äldsta dottern i huset, fröken Anna.
Ja, det kan ju ej hjälpas att det hvilar något af
familjeafton öfver det hela, något anspråkslöst, vänligt
och varmt. Men äfven det har ju sitt intresse, till
omväxling med de stora lysande och kyliga virtuossoirèerna.
Därför förvåna vi oss att ej flera Stockholmare stämt
möte. I landsorten, för hvars fordringar prestationerna
praktiskt sedt ju ock mer passa, ha de däremot haft en
framgång, som säkert förmenas dem af ingen, som lärt
känna denna lilla lyckliga familjen med dess arbete,
fruktan och hopp.
Åtta dagar gå — äfven när man väntar på något
så roligt som en Delsboafton.
Ändtligen — klockan slår 8 och vi sätta oss ned i
den grå hörsalen. Klockan blir 5, hon blir 10, hon blir
15 minuter öfver — hvar är väl den lilla stintan —
skulle doktor Hazelius i sin jalousi hålla henne kvar på
Skansen, bland hvars bästa och mest dragande lösören
hon ju varit? Man väntar, men det är ju en sådan
väntan, då man väntar aldrig; för länge. Där är hon,
för resten, den raska Delsbostintan, lika vacker, lika
frisk, lika naturtrogen som i Delsbostugan, prydlig i sin
vackra, säkert rätt dyrbara sockendräkt med tjocka vantar
— af killingskinn, upplyser hon litet senare, då hon
nigande anhåller att få ta af sig dessa värmeledningar,
som hon bara tagit på sig för att en ann kan vara så
god som en ann. Beviljas och stintans händer se dagen
— och man anmärker att den duktiga tösen i alla fall
inte måtte öfveranstränga sig med grofarbete — numera.
Annat var det när hon tog en björn i kragen, en björn
på fyra, notabene, annars hade det ju inte varit något
att tala om. Denna fasansfulla historia får man till lifs
.i N:o 3 A. Men dess förut hade den trefliga stintan
redan satt sitt auditorium i gamman genom N:o 1 A.,
den dråpliga historien huruledes hon och hennes broder
prenumererat på en tidning vid namn Frisk luft, som
hastigt tog slut fram på nyåret och lät dem sitta där
med långa näsor och bortkastade pengar. Det
okonstlade naturfriska sätt hvarpå denna lilla enkla paschasch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
