Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Kanhända innan ett år gått om, att allmän rösträtt
blifvit gällande lag, och Bismarck har spelat sir
Robert Peels roll“. Han lät också sina anhängare
förstå alt kungens af Preussen löfte att taga i
öfvervä-gande de schlesiske väfvarnes belägenhet var en följd
af hans påtryckning. Och var icke biskopen af Mainz
en öppen anhängare? Kyrka, konung, minister, se
ni icke, huru de allesamman hänga sig fast vid mina
vagnshjul? Icke desto mindre misslyckades han
fullkomligt att organisera en filial i Berlin. En ny
an-klagelse för uppviglande till fiendlighet och förakt
och för högförräderi tvingade honom att afbryta sin
verksamhet. “Om jag har förhärligat politisk lidelse ?
utropade han i sitt försvar, “har jag endast följt
Hegels grundregel: Tntet stort har någonsin utförts på
jorden utan lidelse’. “
Han var iklädd en elegant supédräkt och
blank-läderstöflar, och var den ende kalle och lugne i den
kväfvande heta rättegångssalen. Timme efter timme
talade han med en stor talares oupphörligt växlande
tonfall, hvilken studerat sin konst, så att den blifvit
natur. Än var han inställsam, öfvertygande, än var
han hotande, förfärlig, än föraktfull med halfslutna
ögon och ett hånfulli löje. Och då och då kastade
han tillbaka sitt hufvud med en romersk kejsares
stolta majestät. Om det fanns en anstrykning af
begär att stämma domstolen till hans förmån, så
följde trotset det tätt i spåren. “Jag har brukat gå
till fängelset, liksom andra gå till en bal, men jag är
icke längre ung. Fängelse är tungt för en mogen
man, och det finnes ingen lagparagraf som
bemyndigar er att sända mig dit.“ Han blef likväl dömd
till sex månaders fängelse, och det enda han kunde
utverka genom sina sinnrikt outtömliga, tekniska
invändningar var ett uppskof med straffet.
Men där låg tröst i minnena från hans triumftåg
genom Rhenprovinserna, där föreningen skjutit de
djupaste rötter. Stad efter stad sände hela sin
befolkning för att hälsa honom. Vid järnvägsstationerna
möttes han af tusendens lefverop, och han tor fram
under triumfbågar och genom gator med fladdrande
flaggor, där unga arbeterskor välkomnade honom
med ett regn af rosor. “Scener sådana som dessa
skref han till grefvinnan H., “måste hafva åtföljt
stiftandet af nya religioner“. Och. sannerligen, då
grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
