Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
tande arbetare täflade om att få draga hans vagn
och då han såg på den ofantliga böljande mängden
omkring sig, kunde han icke annat än minnas Heines
profetia: “Ni skall blifva det nittonde seklets
Mes-sias".
“Jag har icke höjt detta banér", utropade han
vid Ronsdorf, “utan att klart förstå, att jag själf kan
falla. Men jag säger med den romerska poeten:
“Exoriare aliquis nostris ex ossibus ultor.“
Må en hämnare och efterträdare uppstå ur min
aska! Må denna stora och nationella rörelse af
civilisationen icke falla med min person. Men måtte
den världsbrand, som jag antändt, sprida sig allt
vidare och vidare, så länge som någon af er ännu
aridas!"
Dessa voro hans sista ord till Tysklands arbetare.
Ty under alla dessa blommor och hyllningsrop
doldes en tragisk verklighet: en bruten hälsa och
krossade förhoppningar! Hvarje glödande tal var
tillika en seger öfver en strupåkomma och öfver hans
egna anfall af skepticism. Hans nerver, som voro
angripna genom de förfärliga ansträngningarna under
detta år, genom febrar, missräkningar och ett
gagnlöst ombyte af ståndpunkter målade framtiden lika
svart, som de förut gjort den rosenröd. Och fasorna
af sex månaders fängelse, som hotade honom, ökades
genom fysisk afmattning. Han kunde icke ens på
sin ejderdunsbädd locka till sig sömnen — hur skulle
det då blifva på fängelsebritsen?
När han grundade föreningen, hade han trott,
att han inom ett år skulle kunna bringa den
socialistiska rörelsen till sin höjdpunkt. Då han, efter ett
år lika rikt på arbete och omväxling som mångens
hela lif, på grefvinnan Hatzfelds inrådan begaf sig
till Kaltbad på Righi för att undergå en mjölkkur,
bekände han för sin vän Becker, att han icke såg
någon förhoppning annat än i ett europeiskt krig.
IX.
En stormig dag i slutet af juli, då Lassalle i
kuranstalten på Righi satt försjunken i tankar med
fotterna på kamingallret, inträdde en koögd schweitzisk
pojke, som var genomblöt af regnet, och underrättade
honom, att en fin dam önskade träffa honom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
