Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Hennes ansikte antog detta förtrollande diablerie,
som män funno så oemotståndligt.
“Då äro ju dina artigheter till mig endast
boome-ranger“.
“Boomeranger studsa tillbaka endast då de inte
träffa. “
Då stormen började aftaga, gingo de under
gläd-tigt samspråk uppför berget. Mrs Arson och hennes
barn höllo sig af grannlagenhet något bakom dem
jämte föraren. Hélène beundrade Lassalles käpp.
Han räckte henne den.
“Den har tillhört Robespierre. Historikern
För-ster har gifvit mig den. Det här drifna
guldsmedsarbetet på kryckan föreställer naturligtvis Bastiljen.“
“Så ofantligt lämpligt!" sade hon skrattande.
“Hvilket? Bastiljen för käppen, eller käppen
för mig?"
“Båda delarne“.
Han blef allvarsam.
“Hvad skulle du göra om jag miste hufvudet?"
“Jag skulle stå bredvid, till dess ditt hufvud vore
af hugget, så att du måtte kunna se din älskling till
det sista. Sedan skulle jag taga gift."
“Min Kleopatra!"
Hennes nyckfulla ansikte växlade uttryck.
“Eller också gifta mig med Janko!"
“Den stackarn — hänger han ännu efter dig?"
“Han tillbringade vintern hos oss. Han anser,
att jag är hans“, sade hon sorgset.
“Jag skall köra bort honom. Försök bara inte
att tillhöra någon annan. Jag säger dig på allvar,
att jag gör anspråk på dig såsom min tillhörighet.
Vi kunna inte strida mot ödet. Vårt sammanträffande
i dag bevisar detta. I morgon skola vi klättra
uppför berget för att se solen gå upp tillsammans
-soluppgången öfver klipporna. Det är en symbol af
vår framtid, som börjar. Himlen som öppnar sig i
purpur och guld öfver de hvita topparne — det är
kärleken, som öfverstrålar din jungfruliga renhet.1’
Redan kände hon sig som förr bortföras af
skummande vågor. Men sällhetsruset och
hänryckningen hade sin bismak af fruktan. Då hon var
tillsammans med honom, var hon icke längre sig själf,
utan en hypnotiserad främling. Kanhända hon
handlat oklokt, då hon framkallat detta möte. Hon borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
