Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
och hennes sällskap hade sökt skydd i ett skjul på
bergsluttningen. En mästerkupp, som hans åter
uppväckta energi planerade för Hamburg, utplånades med
ens ur hans själ.
Han ilade ned med hjärtat klappande af fruktan
och hopp och såg midtuti en grupp främlingar
He-lène von Dönniges’ gyllene hår, lysande som en
stjärna. Han såg genast sitt ödes ledstjärna däri.
Hans styrka tycktes återkomma med det heta blodets
hastiga strömmande genom hans ådror.
“Vid Greklands alla gudar", utropade han, “det
är hon!"
I samma stund voro de åter kära i hvarandra,
och hennes amerikanska vän och förtrogna, mrs
Arson, blef förtjust af denna vackra uppenbarelse, som
Hélène bedyrade att hon endast på skämt skickat
efter. Den gamle vännen Holthoff hade skrifvit och
talat om, att Lassalle var någonstädes på Righi, men
hon hade verkligen icke trott, att hon skulle stöta
på honom. Hon led af nervositet, och det var endast
genom mrs Arsons utflykt med sina barn under
ferierna, som hon blifvit i tillfälle att följa läkarens
ordination att andas bergsluft.
"Jag andas den nu för första gången“, sade
Lassalle. “Vet du, hvad jag gjorde, då din ängel till
pojke kom? Jag ämnade skrifva till Holthoff och till
gamle filologen Boeckh och be dem om
rekommen-dationsbref till din far. Leken har varat länge nog.
Nu måste vi ha ett slut."
Hélène rodnade så förtjusande och såg på mrs
Arson med en blick, som sökte beskydd emot och
beundran för hans djärfhet.
“Jag antar, att ni äro skapade för hvarandra", sade
mrs Arson, hänförd. “Ja, ni se ut som tvillingar.
Äro ni släkt?"
"Det fråga alla“, sade Hélène. “Ja, innan jag ens
lärt känna honom, retade folk min nyfikenhet om
honom genom att säga, att jag talade likt honom.“
“Det var den största komplimang jag någonsin
fått — och till på köpet yttrad i min frånvaro. Men
för en gång hade de rätt. Vet du, att artisten, till
hvilken jag lämnade ditt porträtt för att inspirera
honom för Brünhildefresken, sade, att då han
tecknade våra två ansikten, upptäckte han att de hade
samma anatomiska byggnad".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
