Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. VII—XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
Han skrattade. “Ar det samma förhållande i
afseende på kärlek ?“
Hennes ögon glittrade skalkaktigt.
“Ja. Hittills åtminstone har inte en enda man
varit tillräcklig. Om jag blott har att göra med en
enda, har jag tid att märka alla hans fel, och allt
sedan min första kärlek, en rysk officer, skulle jag
helst velat jonglera med tre knifvar på en gång. Men
då det var omöjligt, så har jag vanligen nöjt mig
med hälften.“
Bergen genljödo af hans skratt.
“Låt gå, jag har inte lefvat som ett helgon, och
jag kan inte fordra, att min hustru för med sig mer
än jag.“
“Du medför alltför mycket. Du har den där
grefvinnan.“
“Älskade Hélène“, sade han och blcf genast
allvarlig. “Jag är fullkomligt fri i afseende på
grefvin-van, liksom hon för längesedan är det, hvad mig
angår. Naturligtvis kommer hon till en början att
känna sig missnöjd med mitt giftermål med en Hicka
af fm familj och på samma intellektuella ståndpunkt
som hon själf. Det är ju mänskligt, kvinnligt och
naturligt. Men sedan hon lärt känna dig, skall hon
dyrka dig, och du kommer att betala henne med
samma mynt, eftersom hon är min andra mor. Du
förstår henne inte. Den goda grefvinnan begär ingen
annan lycka än att se mig lycklig.“
“Och därför •, sade Hélène cyniskt, “kommer hon
att råda dig att vara försiktig. Hon kommer att spåra
upp alla mina förbrytelser emot den heliga tyska
moralen––––“
“Jag bryr mig inte om hvad hon spårar upp.
Allt hvad jag begär är, att du hädanefter skall vara
monoteist.“
“Nu ber du mig att bli judinna. -
“Jag ber dig endast att bli min hustru. “
Han fattade passioneradt hennes händer. Hans
ögon tycktes insupa henne. Hon darrade som en
fångad fågel, men njöt på samma gång af sin
hjälplöshet.
“Vänd bort dina ögon, min kungliga örn!“
“Du är min! du är min!“ utropade han.
“Jag tillhör min far — jag tillhör Janko“,
flämtade hon.
Nordisk Revy. 17
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
