Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frisinnade och omstörtningsmän i Ryssland, af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
till krigstjänst och förvisningar till Sibirien
förhindrade all sammanslutning af personer, som blott
misstänktes vara “missnöjda", samhällsfarliga. En dof,
vanmäktig hätskhet fattade då alla, som närde frisinne
och framstegsifver i sitt bröst, fastän de ingenting
ondt hade gjort, blefve betraktade som brottslingar.
— “Vi behandlas oförskylldt som skurkar och ställas
därför i en olidlig ställning. Det är så godt att
företaga något mot tyrannerna. Misslyckas vi, så blir det
knapt värre för oss ändå“. — Dylika tankar spridde
sig bland de frisinnade, och från denna tid kan det
ryska samhället förliknas vid en kittel, i hvilken
vattnet kokar och sjuder utan att kunna komma öfver
bräddarna annat än stänkvis. Upprorslågor flamma
till här och hvar allt som oftast, men de släckas
innan man märkt dem; därunder drifves en och
annan till en förtviflans gärning mot förtryckaren,
men han försvinner hastigt för alltid.
De omstörtningens målsmän hvarom jag nu talat
äro alltså frisinnad t folk, som i grunden menar
mycket väl och blott vill verka för folkets upplysning
och rättighet att deltaga i styrelsen. Förhållandenas
olidlighet gör dem dock till upphetsade och vilda
kämpar för sin sak, betager dem lugn och besinning,
men icke förty äro de värda hela vårt deltagande.
Till detta slags människor hör nog i dag som är
flertalet omstörtningsmän, ty under Alexander den
tredje och nog äfven under hans son är det
absolu-tism, panslavism och trångbröstad ortodoxi som led t
Rysslands öde. Men då namnet “nihilist“ först kom
i bruk, kunde det tillämpas äfven på en hel del
människor, de där ingalunda drefvos af oegennytta och
frihetskärlek, och det var om dessa jag ville tala litet.
Jag fortsätter då min historiska öfverblick.
Efter Nikolaj I Paulovitsch kom hans son
Alexander II Nikolajevitsch på Rysslands tron, och med
denne herskare grydde en friare dag för riket.
Omdaningar och förbättringar vidtogos öfverallt, i
rättskipning, ämbetsväsende, undervisning — och allt
detta utmynnade i den stora gärningen, de lifägnas
frigörelse. Men denna verksamhet, som borde
uppväckt hela folkets djupaste tacksamhet, medförde i
stället mycket missnöje och motstånd, särskildt från
de rika jordägarnes sida, de där förlorade mycket af
sin makt och rikedom genom att deras “själar" löstes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
