Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Frisinnade och omstörtningsmän i Ryssland, af Carl Warder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
ur lifägenskapen. Tsarens till en början frisinnade
och fördragsamma uppfattning af religionens ställning
bragte äfven prästerskapet i harnesk emot honom.
Slutligen sågo “panslavisterna" med oblida ögon, att
ökade rättigheter och själfständigare ställning
tilldelades de icke ryska delarne af kejsarens länder,
såsom Finland, Polen och Östersjöprovinserna. Alla
dessa motståndselement bildade snart tillsamman ett
parti, som med list och öppna gensagor motarbetade
Alexanders verk.
Häraf lät sig dock monarken ingalunda häjdas.
De gensträfviga tvungos till eftergift och underkastelse,
och omdaningarna genomfördes med en hastighet,
som kanske rent af var ohälsosamt stor. Så gaf man
alls icke bönderna tid att komma på det klara med
den förändring deras ställning skulle undergå, innan
denna förändring redan var å hane. Följden var att
jordägarne på många trakter kunde intala sina
lif-ägna, att tsaren endast åsyftade deras förtryckande,
utarmande och fördärf. Ledda af dylika ränker reste
sig allmogen flerstädes till väpnad strid mot tsaren
och hans bud, och de upproriska måste betvingas
med svärdet, för att reformen skulle kunna
genomföras. Det tillvägagångssätt, hvartill Alexander på
detta sätt drefs, måste synas hänsynslöst för den där
icke skådade djupare, och många frisinnade människor
slöto sig i följd däraf till hans vedersakare.
Den jordmån kejsaren hade att bearbeta var
alltså ytterligt hård och tröttande, men han sviktade
dock icke, utan fortsatte sitt värf med obruten energi.
— Dock, känslan af att en stor mängd, ja, flertalet af
hans undersåtar icke förstodo honom, utan voro
honom emot, gjorde hans handlingar mycket
egenmäktiga, godtyckliga och ej sällan förhastade. De som
vågade påpeka detta blefve ock ansedda som
motståndsmän, äfven de, och intet afseende fästes vid
deras uttalande. I stället började tsaren småningom
anse det fria ordet i press och litteratur vara
ohälsosamt för hans planers hastiga förverkligande, och med
liden återinfördes mycket af censurtvånget från
Nikol a js tid. Slutligen inträffade händelser, som gåfvo
kejsarens frisinnade åsikter en svår och obotlig stöt
— polska upproret 1863.
Polen hade ej mindre än öfriga delar af riket
blifvit föremål för reformer i frihetens och
fördrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
