Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
tänkandets urtid hafva just dessa sjukdomar varit en
hufvudpunkt i teorien om lidandet, ja, om världen i sin
helhet. Man kan väl framkasta den frågan, huru mycket
i vårt djupaste religiösa, filosofiska och poetiska tänkande
skulle vara annorlunda, om aldrig den bestämda procenten
af individer tärdes bort af lungsot eller pestens
massmord icke då och då såsom ur en mystisk värld bröte
in öfver mänskligheten. Från Iliadens sagourkund, som
beskrifver pestens härjningar i grekernes här och däri
ser gudarnes makt, till Buddha, kungasonen, som gick
till sig själf och fann ett nytt evangelium vid åsynen af
en pestsjuk invid vägen. Från den pest, som bortryckte
Perikles, med hvilken Aténs guldålder sammanstörtade
såsom i en hemsk symbol, som Sokratès bevittnade, och
under hvars plågor Hippokrates grundläde den
vetenskapliga läkekonsten, -— till den pest, för hvilken
Boc-cacios muntra Decamerone-sällskap flydde, till lungsoten,
af hvilken Spinoza långsamt förtärdes, sedan han i sin
filosofi inom sig öfvervunnit all världens bitterhet, och
den andra tvinsot, som tager Schiller ifrån oss, till
koleran, i hvilken Hegel dör. Nu ändligen efter fem
årtusendens kultur eller ännu mera faller det som fjäll från
våra ögon. Ingen öfvernaturlig gudahand gisslar oss
med dessa fasor. Ingen demonisk nödvändighet därtill
cirkulerar genom oss i vårt eget blod, liksom
sammanhängande med begreppet “människa44, hvilken vid
tillfälle utbryter och banar vägen för vår tillintetgörelse
liksom ett gammalt under generationer fördoldt gift,
som vår organism på något sätt innehållit redan från
början och aldrig mer kan blifva kvitt. Sedan religion,
filosofi och konst uttömt sig öfver detta, näst döden
ohyggligaste af alla ödets problem, gifver vårt mikroskop
slutligen lösningen. Det tyckes vara sista akten i det
stora skådespel, som började för kanske hundratusen år,
eller ännu längre sedan, då den nyss skapade människan
befann sig gentemot den vilda urskogen full af rytande
tertiära eller diluvianska jättedjur och måste göra sig den
frågan, huru hon skulle kunna förlikas med dessa
med-bebyggare på jordklotet. Bildlikt taladt har människan
behöft fyra akter för att komma till rätta med alla sina
mångcelliga förelöpare, kusiner och onklar. Nu vid den
femte har hon kommit på det klara med hela massan af
lefvande varelser ända till den matematiskt sista punkten.
Denna yttersta punkt är bacillen, den encelliga lifsformen,
allt lefvandes matematiskt enklaste jmind- och urform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
