Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Låt oss slutligen ägna hafven en sista blick. I
hafsdjupen frodas ännu hela djursläkten såsom
tagghu-dingarne (sjöstjärnan och sjöborren), svampar, polyper och
medusor, blötdjur, som andas med gälar, såsom ostron
och bläckfiskar, ormarnes hufvudstam, manteldjuren och
andra, allesammans i myriader individer. Och det är ej
underligt: människans egentliga välde öfver djupen har
just nu börjat. Men det går så hastigt framåt, att äfven
angående denna seger kan ingen meningsskiljaktighet
uppstå. De stora hafsdäggdjuren såsom t. ex.
hvalfi-skarne hafva först tvingats att tro på människans
grundliga utrotningslusta. Mot vissa användbara fiskar, såsom
sillen, började man också ett sådant utrotningskrig. Men
härvidlag har man öfvergått till ädlare former af
herravälde. Man börjar att skydda de unga fiskarna.
Ostronen blifva genom konstgjorda boningsplatser uppfödda
till husdjur, såsom det för årtusenden sedan skett med
bien. Så småningom skola alla odlade kuster blifva
sådana gränser för herraväldet, med hvilka människan
också sträcker sig. nedåt i hafven och betvingar dem
för sina syften. Och huru länge skall det väl dröja,
innan alla jordens kuster äro odlade kuster! Visserligen
är kusten ännu icke det öppna hat vet, ännu icke
oceanens afgrundsdjup. Men öfver de öppna hafven glida
våra ångfartyg i tusenstals banor. Och samma sekel,
som byggt det första ångfartyget, som för första gången
uppmätt de stora hafsdjupen och egentligen först
upptäckt ett sagolikt djurlif därnere: det har också redan
skridit till verket, att låta kulturen nedtränga dit. Öfver
oceanens botten slingra sig våra telegrafkablar som
kulturens ofantliga sjöormar. I ett kommande sekel
skola underhafsskeppen följa dem. Allt störtar fram
med en iltågshastighet, för hvilken det icke längre gifves
något afstannande. Människan blir hafvens behärskare,
såsom hon redan är jordens herre. Härskare öfver alla
mångcelliga organismer, härskare öfver alla deras
förfäder såväl i hafven som på jorden ända till denna för
död ansedda Gastræa.
Och midt under denna fullständiga triumf göres nu
en ohygglig upptäckt. Vår mest fasaväckande lefvande
motståndare hafva vi egentligen icke känt förrän under
de sista årtiondena. Väl hafva vi spårat hans verkningar.
Så långt människan kan tänka tillbaka, bryta sjukdomar,
hvilka vi nu för tiden sätta i förbindelse med baciller,
liksom oupphörliga störtsjöar in öfver henne. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
