Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
lialfklotet lifvet tidtals så godt som. alldeles förkväfdt.
I den. isiga världsrymden, eller på en planet, som icke
mer belyses af solen, tro vi lifvet vara alldeles
utslock-nadt. Detta öfverslag inbegriper likväl icke människan
eller åtminstone icke en drömd framtidsmänniska.
Människan har, minst sagdt, gjort en första ansats att starkt
utvidga temperaturgränserna för sig. Om man också
icke kan föreställa sig, huru hon med tillhjälp af
konstmässiga köldapparater skulle kunna uppehålla sig på en
rödglödgad planet, så torde kanske motsatta förhållandet
(således efter all sannolikhet det framtida förhållande,
som kan tagas i betraktande) redan kunna komma under
öfverläggning. En viss högt utvecklad kultur med stor
kraftomsättning skulle godt kunna bibehålla sig under
beständiga polarförhållanden och till slut kunna trotsa
till och med världsrymdens köld. Där är det åter
människan — all organisk anpassnings ideala höjdpunkt — som
står långt framom alla växter och djur.
Men märkvärdigt nog: hennes ende allvarsamme
medtäfiare är åter bacillen. Vissa baciller uthärda i
sporstadiet en temperatur af 130 köldgrader Celsius och en
hetta af ända till 140 grader. Och därtill uthärda de
denna annars afgjordt dödande, den organiska ägghvitan
totalt förstörande temperatur icke såsom människan med
tillhjälp af apparater, som bibehålla den för kroppens
lif nödvändiga medeltemperaturen, utan rent af med sin
egen kropp, utan isskåp eller ugn. Denna egenskap ger
mångfaldigt att tänka på. Ovilkorligen vill man ställa
dem i samband med en-cellens historiska ur-existens på
jorden och däri se ett ur-världsligt drag. Hela det högre
djur- och växtlifvet synes äga en ensidig
anpassningsförmåga lämpad för vissa medeltemperaturgrader på
jordplaneten och nu så noga införlifvade med deras
natur, att hvarje starkare förändring däri medför döden.
Men den seglifvade bacillen träder oss till mötes, som
den långt bättre utrustade ur-formen af litvet. Man
tycker sig kunna ana ett “lif“ därbakom, som icke
känner till några slags temperaturgränser. Ett lif enligt
Fechners djärfva idéer, hvilket redan sedan eoner a t
världsutvecklingen tillbaka lämpar sig efter de
föränderliga temperaturgraderna, men som själft är lika så “evigt"
som den rörelse, som ligger till grund för all
värmeutveckling. Redan bacillen, som uthärdar 130 graders
köld, skulle efter all sannolikhet väl motstått
världsrymdens köld (som troligen uppgår till jämt hundratal).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
