Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Emil Kléens sista bok, af A. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Smil Kleens sista bek.
Jasminer, dikter (G. Lindströms förlag, pris 1: 50).
Kleens sista bok gör ett djupt vemodigt intryck..
Han anade, då lian samlade dessa dikter, att de skulle
bli de sista af lians hand, att han med denna bok sade
farväl åt lifvet. “Det vissnar, vissnar44, skref han på dess
första blad. Hvad han velat gifva, hvad han kanske
kunnat gifva om tid förunnats honom, alla drömmar och
planer måste han nu lämna och gå in i tystnaden
knappast halft förstådd, knappast annat än en ljudande malm
i örat på flertalet.
Måhända hade han någon förnimmelse häraf redan
då dikterna skrefvos. Måhända var det blott på trots
och för att demonstrera satsen att “en lidande icke har
rätt att vara pessimist44 som han jublade sin “Hymn till
dagen44,’ sina vårdikter och sommarvisor. Man skulle
kunna tilltro Kleen det. Eller var det för att glömma,
en bitter verklighet som han ville stirra sig blind på det
som var ljust och präktigt? Man skulle kunna tilltro
honom äfven detta! Kärleken till lifvet var stark hos
honom och där den icke direkt jublar ur hans verser
förnimmer man den icke mindre djupt i smärtan öfver
allt lifs, all glädjes, all skönhets ovaraktighet.
Lidandet fördjupar och förädlar där det ej blir
öf-vermäktigt. Kleens sista bok bär många prof därpå.
Den rätt brutala sensualismen i hans föregående böcker
är här dämpad, och trotset, som förut tagit sig väl
ungdomligt häftiga uttryck hos honom, är i hans sista
produktion mera den mognade mannens beslutsamma
häf-dande af sin öfvertygelse. Det var i en stund af
själf-glädje Kleen nedskref dikten “Urbota44, där han med
berättigad stolthet kunde sjunga denna strof om sin.
tankes slott:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
