Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Emil Kléens sista bok, af A. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Men än det ståndar, där det stod
då lustigt jag i ungdomsmod
dess torn och tinnar byggde
och än är långt intill den kväll
då jag hos fränder tigger
den plats vid stugans spiselhäll
där eljes bettlarn ligger.
Samma stämning behärskar slutet af den ståtliga,
ursprungligen i denna tidskrift (se 1897 h. 1) införda
dikten “Ur mörkret“, där skalden vid minnet af den
bortgångne vännen förnimmer huru “dunkla känslor och
begrafda drifter“ stå upp till en pariarevolt mot hvarje
djärf och stolt tanke i hans hjärna, men plötsligt skakar
af sig denna stämning och utbrister:
Panta Theos! Det flammar till i själen,
af guden Kosmos själf en del jag är,
och icke mer den fege låge trälen,
som nattens mörker dödens varsel bär.
Ty död ej gifves. Lifvets rika flöden
mig ständigt bära fram mot nya öden,
om också i min hjärnas hvalf är släckt
det ljus som mänskoformens varde väckt.
1 dikter som dessa uppenbaras det djupaste i
skaldens sinne. Af det öfriga innehållet i “Jasminer“ är
mycket blott stämningsbilder i den veka ton och något
för vaga teckning som karaktäriserat den Kleenska
stäm-ningsdikten från första början. Man erinrar sig
stundom vid läsningen af dessa ordmålningar den
Heiden-stamska liknelsen mellan stämningsdikten och en
kull-stjälpt färgkopp. För visan besatt icke Kleen nog
omedelbarhet och klarhet i uttrycket, ehuru en del af hans
försök i den vägen, såsom “En vårvisa“, “En syrénvisa“,
“En kärleksvisa“ äro mycket vackra, öfver hufvud var
hans form i dikten mera byggd på’ det yttre välljudet
än afpassad efter innehållet och mycket i hans vers är
därför öfvertaligt, endast berättigadt som fyllning — och
alltså oberättigadt. Följden häraf har blifvit att den
Kleenska versen sällan klingar riktigt äkta och hel, huru
vackert den än må ljuda. Ett intryck af detta oäkta
får man äfven då man i “Jasminer“ stöter på sådana
rent formella kopior som “Anadyomene“ och “SkräckN
Men det är icke roligt att klandra en så nyligen
bortgången diktare och jag vill därför säga det bästa
jag kan om honom. Jag säger det icke om skalden.
Visserligen formade han verser ledigt och behagfullt,
tecknade förtjusande exteriörer från åtminstone tre af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
