Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 2. Folkets frälsare. XII—XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Han skyndade fram för att stödja henne.
“Hvad har händt?“
“Jag står icke ut med det. Jag kan icke strida
mot dem. Rädda mig, min konung, min herre. Låt
oss fly öfver gränsen — till Paris.“ Hon hakade sig
vildt fast vid honom.
Hans ansikte fick ett strängt uttryck.
“Du har således varit mig olydig!" sade han.
“H varför ?“
"Jag har skrifvit därom i hrefvet“, snyftade hon.
Han lade henne sakta ned på bädden och ögnade
hastigt igenom det långa, upprörda brefvet.
Hvilket olyckligt sammanträffande! Vid Hélènes
ankomst till Génève hade hela hennes familj gladt
mött henne vid järnvägsstationen, uppfylld af den
glada nyheten, att grefve Kayserling nyss friat till
hennes yngre syster Marguérite.
Hélène betraktade detta som ett af himlen sändt
tillfälle att framlägga sin egen lycka för sin
glädjestrålande moder, i dåraktig glömska af att grefve
Kayserling skulle vara den siste man i världen som
skulle tåla en jude och folkuppviglare till svåger.
Förskräckliga scener hade följt — modern grät, fadern
dundrade, hela familjen klagade och bönföll henne,
systrarna bäfvade för sina framtidsutsikter, bröderna
kände i förväg stickorden på klubbarne. Hvad tänkte
hon på! Byta ut furst Janko mot en tjuf!
Korsförhörd af Lassalle antydde Hélène, att hennes
mor icke var så ursinnig som hennes far och hade
till och med, gråtande i hennes armar, lofvat att
försöka blidka baronen. Men hon visste, att det var
omöjligt — hennes far frågade icke efter något annat
än sina egna själfviska planer. Och när
middagsklockan ljöd, hade hon genom medvetandet om sin
hjältes närhet uppeldats till ett vansinnigt mod och
tagit sin tillflykt till honom.
Lassalle kände, att hans lifs pröfvostund hade
kommit, och såsom en handlingens man måste han
möta den. Han skref i hast tre telegram — ett till
sin mor, ett till sin syster, fru Friedland, och ett till
grefvinnan, däri han bad dem genast komma till
honom.
“Du måste ha en beskyddarinna“, föreslog han.
“Till hvem kan du vända dig, tills dessa tre
ankomma ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
