Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
tanke och medvetande? 1 cell-statens gemensamma
byggnad menas tydligen enligt läget den öfversta platsen,
hufvudet, hjärnan och hjärncellerna. Och i sanning: i
detta område af cell-staten kände man egentligen icke
förrän för kort tid sedan till de nedre cellkomplexens
strid mot bacillerna. Riktigt ofantliga områden af
cellkroppen stredo hos tusentals människor på Perikles’ och
Boccacios dagar mot pest-bacillen, dels segrande, dels
dukande under. Men denna samma människogenerations
hjärnceller anade intet af allt detta. Vissa typer af
väf-nadsceller stodo man mot man i handgemäng med
bacillerna. Men hjärncellerna anordnade vallfarter, offrade
vaxljus eller gåfvor för att blidka gudarne, funderade
på huruvida en komet förgiftat världen, slogo ihjäl
judar, emedan de föregåfvos hafva förgiftat brunnarne,
eller hängåfvo sig i blind fatalism åt väntan på
världens undergång, kysste vackra flickor och drucko sig
druckna eller bådo, späkte sig och uppfunno nya
religioner . . .
Om man besöker Indiens pestorter, så är förhållandet
ännu i dag likaså. Hos så och så många tusenden
förefinnes ännu samma stora kontrast mellan de tappra
väf-nadscellernas intensiva, faktiska försvarsstrid i kroppens
innersta och hjärncellernas fullständiga ovetenhet och
gagnlösa funderingar.
Men hos oss är det icke längre så. Hvad har händt?
Något underbart. Våra cell-staters viktigaste område,
hjärnan, har ändtligen fått känsla för sina egna utanför
stående. Väfnadscellernas kamp, så direkt den ock
riktades mot den verkliga faran, var dock bristfällig.
Farsoternas fruktansvärda dödlighetssiffror bevisa detta.
Cell-staten, som till hela sin byggnad föröfrigt tillväxer
i styrka, samlar sig och tillkallar nya hjälptrupper.
Hjärncellerna hafva frambragt en “ vetenskap “. Grenom
en lång omväg återvänder den till själfva
människokroppen. Lik dissekeras. Mikroskopet uppfinnes. Cellen
blir upptäckt såsom sådan. En dag upptäcker man också
bacillen och hans rätta natur. Man lär känna hans
giftiga verkningar. Man börjar ana väfnadscellernas
i den mänskliga cell-staten motgiftsmedel. Och man
beslutar att verksamt utifrån och ofvanifrån ingripa
i den dunkla striden därnere och därinom. Hjärncellerna
uppträda som de, sedan långt tillbaka kämpande, andra
cellernas tillkallade hjälpare, med hela sin jättemakt;
med sitt minne; med sitt läsande öga, som en traditionell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
