Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bacill-funderingar, af Wilhelm Bölsche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gift och bita som med svälj da huggormar inifrån utåt.
Detta är kärnan, den stora stridens innersta hemlighet.
Den mångcelliga kroppen har innerst i sitt samhälle
främmande celler, som icke äta och smälta för det
gemensamma bästa, utan obekymradt drifva sin enskilda
verksamhet. Och denna verksamhet består i att frambringa
dynamit och att samtidigt slå därpå med hammaren:
intet under om hela cell-samhället flyger i luften, — ett
i alla händelser otrefligt tillstånd, som vi kalla kolera,
lungsot, pest och så vidare, och hvilket i blott alltför
många fall slutar med en våldsam knalleffekt, döden.
Skall människan segra? Den olärde vid slutet af
nittonde seklet blir illa till mods, då han trots all kraftig
teori ännu ser så mycket misslyckande, så mycket
vacklande i sättet vid bacillernas bekämpande. Man måste
härvidlag ställa sig på cell-teoriens mark för att få en
vidgad och fri öfverblick af tingen. Problemet är gifvet:
en kolossal cellstat, människan, (hela mänskligheten utgör
femtonhundra millioner sådana cellstater på jorden)
försvarar sig mot ett angrepp af myriader cellindivider,
som intränga i hennes stat, vilja taga sin näring genom
henne och till tack frambringa gift. Hvad betyder nu,
för att fortsätta liknelsen, den ställning för ögonblicket,
vi intaga till den vetenskapliga bacillkännedomen och
vårt medicinska frontarbete mot bacillgiftet? Helt enkelt,
att striden definitivt inträdt på ett nytt område af våra
mänskliga cellstater. Redan länge har striden pågått i
vår organism. Alla möjliga cell-områden i vår kropp
hafva, så ofta giftbaciller inträngt, på eget bevåg stridt
däremot till det yttersta. Ännu äro detaljerna obestämda.
Men i allmänhet taget är man på det klara därmed att
hvarje inträngande af bacillsmitta i vår kropps väfnader
uppväcker en verklig storm af den intensivaste
cell-verksamhet till motvärn. Det tyckes som om de enskilda
cellorna i vår stat genast frambringa motgift för att
motverka bacillgiftet. Men detta tilldrager sig välförståendes
sedan uråldriga tider, utan att vårt tänkande, vår ande
haft del däri. Liksom vårt hjärta klappar, utan att vår
vilja förmår det därtill, liksom vår tarmkanal smälter
födan, utan att vi med vår själ hafva någon andel däri,
så har också denna tysta cell-strid försiggått i vår
cell-väfnads förborgade djup, utan att vi varit medvetna
därom. Endast resultatet däraf hafva vi sett däruppe:
tillfrisknande eller död. Uttrycket “däruppe44 är här
be-rättigadt. Ty hvarom är frågan, då vi tala om ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
