Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Om humor, af Multatuli - Saïdjah och Adinda, af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
alltid lika mekanisk, alltid lika dum — d. v. s, alltid
lika naturlig.
Jag bodde en gång i närheten af ett bärg som rykte.
Då jag första gången såg det, trodde jag, fördärfvad
som jag var af oräkneliga skolböcker, att ett sådant bärg
erbjöd en skön anblick. Jag erinrade mig att det
egentligen var min plikt att råka i hänförelse och jag gjorde
hvad jag ansåg för min plikt. Då jag steg upp om
morgonen såg jag bärget och röken som det blåste ut.
En halt timme senare såg jag det åter med sin rök.
Något senare — samma sak. Nästa dag — åter
detsamma. Veckor och månader, två hela år såg jag
för hvarje dag, hvarje timme, hvart ögonblick detsamma:
bärget stod där och blåste ut rök.
Men jag lefde. Jag tänkte, grubblade, led, arbetade
och kämpade.
Mitt bärg blåste ut rök,
Jag led . . . det bolmade rök. Det var allt hvad
det kunde göra.
Talade jag om tron, gaf det ifrån sig rök. Om
lycka — rök. Om framtid — rök. Om äregirighet —
rök. Om trohet, kärlek, uppoffring, själ, salighet, poesi,
evighet och Gud — alltjämt gaf bärget rök, rök,
ingenting annat än rök. Det hade ingenting annat, visste
ingenting annat, kunde ingenting annat.
Alltjämt satt den där dumma polichinellen på min
nacke, liksom om dess plats varit där.
En bekräftelse på min åsikt om naturens dumhet
finner jag i den af så många hysta tron att det
intelligent-gudomliga börjar där, hvarest genom ett under
naturens lagar åsidosättas.
Man tror sig först igenkänna en Guds medvetna
vilja där naturen tyckes upphöra.
Saidjah eeh ^?dinda.
Af Multatuli.
(Ur »Max Havelaar».)
Denna historia blir enformig!
Enformig som historien om myrans arbetsamhet, då
hon måste släpa sitt bidrag till vinterförrådet uppför
jordklumpen — bärget — som ligger på vägen till
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
