Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Naturvetenskaperna i det 19:de århundradet, af L. Büchner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af verkliga celler byggda ämnen: ägget och säden.
Därmed ådagalades äfven den viktiga principen om den
kontinuerliga materiella sammanhanget mellan alstrare och
det alstrade, åstadkommet genom förmedling af två
kroppar af sådan litenhet att de endast med beväpnadt
öga kunna skiljas från hvarandra. Endast en ofattlig
finhet hos deras beståndsdelar kan vara grunden för det
underbara faktum, som kallas ärftlighet. Den ej blott
vetenskapliga utan äfven filosofiska betydelsen af denna
upptäckt är så stor, att redan fyra år senare eller 1848
den snillrike Virchow kunde med skäl karakterisera
densamma sålunda: “Uppkomsten och utvecklingen af ägget
hos modern, öfverföringen af faderns kroppsliga och
andliga egendomligheter medels säden till detsamma beröra
alla frågor som människoanden framställt angående sin
tillvaro.“ — “Att förstå mannens och kvinnans
förhållande till ägget är helt enkelt att lösa alla dessa
mysterier.“ I själfva verket kullstörtades med denna upptäckt
alla förut gängse spiritualistiska hypoteser öfver
befruktningens väsen, särskildt den till att börja med så
beryktade, sedermera lika illa beryktade själsubstansteorien,
som fysiologen Rudolf Wagner uppställde på femtiotalet
för att därigenom få ett stöd för den personliga tillvaron
efter döden.
Fyra år efter Bischoffs arbeten (sålunda år 1848)
följde du Bois-Reymonds klassiska undersökningar öfver
djurelektriciteten. Han visade, att en nerv ej endast, som
man förut antagit, var ledare för utan äfven själf alstrade
elektricitet medels kemiska omsättningar enligt lagen för
för energiens bibehållande. I nerven i hvila kretsa
ständigt i densamma uppkomna elektriska strömmar, hvilka
aftaga eller fullkomligt försvinna då nerven träder i
verksamhet. — Härmed visas, att nervkraften är likbetydande
med omvandlad elektricitet. Visserligen framkallar äfven
den i verksamhet stadda nerven alltid nya
elektricitetsmängder, hvilka dock genom den ständigt fortgående
omsättningen i andra arter af rörelse ej gifver sig
tillkänna i strömmätaren.
Att nerven ej endast leder elektriciteten, bevisas af
den oerhörda skillnaden mellan elektricitetens och
nervretningens hastighet. Under det att elektriciteten i en
god ledare tillryggalägger 6,000 mil i sekunden, är
nervretningens hastighet högst 30—60 meter i sekunden.
Förr trodde man, endast utgående från yttre betraktelser,
att nerven i likhet med elektriciteten ej använde någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
