Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Naturvetenskaperna i det 19:de århundradet, af L. Büchner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu ej mycket vunnet, då ju cellen som sådan är en
allt för högt stående och komplicerad typ för att kunna
betraktas som begynnelsen för allt lefvande. Sålunda
finnes här en lucka eller en ofullständighet vårt vetande,
hvilken erbjöd den naturliga världsordningsteoriens
motståndare en välkommen angreppspunkt. Men äfven denna
svårighet fann sitt slut genom den äfven i vårt
århundrande tillhörande upptäckten af protoplasman eller den
organiska ursubstansen. Upptäckten gjordes af Max
Schulze år 1863. Protoplasman består af oformad
organisk materie och är likbetydande med de ryktbara
häckelska[1] monererna, dessa formlösa ägghviteklumpar, dessa
organismer utan organ hvarur den verkliga cellen efter
en lång serie af mellanstadier har utvecklat sig. För
öfrigt synes monererna ej vara primära bildningar utan
själfva vara en slutprodukt af föregående
utveckligsprocesser i den organiska världens daning ur den oorganiska.
Nägeli (i sin “medicinsk-fysiologisk härstamningslära“).
går så långt, att han anser afståndet mellan moneren och
den verkliga primära protoplasmamassan för större än
mellan moneren och ett däggdjur.
Hand i hand med dessa upptäckter och de därvid
knutna slutsatserna går, att den så mycket omstridda
frågan om uralstringen, — öfver hvilken förut hvilade
ett ogenomträngligt mörker — numera för vetenskapen
ej erbjuder några svårigheter.
I nära sammanhang med anatomien och
utvecklingsläran, som sysselsätter sig med organismernas
kroppsbyggnad, står fysiologien eller läran om organernas
förrättningar. Här bör först och främst nämnas den af
von Baer 1827 gjorda stora upptäckten af däggdjurets
och människans ägg och dess alstringsort, äggstockarne,
hvilken upptäckt snart (1844) följdes af ett klargörande
af befruktningsfenomenen, hvilka förut varit höljda af
det djupaste mörker. Denna sista upptäckt gjordes af
Th. Bischoff vid en tid, då författaren till denna
uppsats under den nämdes ledning studerade medicin i
Giessen. Härmed lemnades beviset för att alla dessa förlopp,
hvilka man först antingen alls icke eller på ett mer eller
mindre mystiskt sätt sökt förklara äro af rent materiel
natur och hvila på materiel grund. Vidare visades att
uppkomsten af allt lefvande af någorlunda hög
organisation beror på den omedelbara beröringen mellan tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
