Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 4. En pilgrim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
tyckte han sig se sig själf tillbedjande i det heliga
templet, hvilket reste sina tinnar mot himmelen, högt och
majestätiskt som Börsen i Manchester. Ja, judarne måste
återvända till Palestina; en väldig ström måste uppstå,
icke plötsligt och med ens utan så småningom. Sakta,
men säkert måste judarne återvinna sitt land. De måste
afbryta all förbindelse med hedningarne och återvända
till fädernejorden, så och skörda, så att skördefesten
måtte blifva en verklighet, icke endast en bönegudstjänst.
Då skulle Israels försoningstid hafva nått sitt slut. Då
han vandrade hem genom de smutsiga gränderna kring
Fernie Street och Verdon Street och blickade in genom
de gapande fönstren i de små envåningshusen, öfverfölls
han af den slående kontrasten mellan all denna uselhet
och den härliga syn, hvilken nyss tett sig för hans
blickar. I stället för talrika familjer, sammanpackade i usla
kyffen, öfverfyllda med fuktiga, ny tvättade kläder, tyckte
han sig se stora landtegendomar och vida åkrar och fält,
och all denna jordens skönhet, för hvilken han hitintills
varit blind, började nu vakna för honom, emedan den
var förbunden med religionen. Och på detta sätt blef
Aron både en politiker och en modern man. På väg
upp till sitt rum passerade han genom hönsgården.
Hönshandlaren och han delade nämligen huset mellan sig,
hvar-dera hyrande ett rum. Han stannade ett ögonblick för
att språka med kvinnorna, hvilka voro sysselsatta med
att plocka hönsen, och började berätta för dem om de
stora hönsgårdarne i Palestina. Han satte sig ned på
sängen, hvilken upptog nästan hälften af det lilla
rummet, och blef helt vältalig, då han berättade om den
förening, hvilken bar namnet “Zions stridsmän" och hvilken
nu börjat sprida sig öfver hela världen.
“Ja, men om alla i Israel ha hönsgårdar, hvem skall
då köpa mina höns?“ frågade hönshandlarens hustru.
“Ni kommer inte att behöfva sälja några höns“,
sökte Aron förklara, men hon skakade endast på hufvudet.
“Hela församlingen har blifvit vriden", sadehennes man.
“För min del tror jag att då Den helige kommer,
välsignad vare han, för att föra oss åter till Palestina,
kommer det att ske utan den minsta ansträngning från
vår sida, som det står skrifvet: ’Jag skall bära dig på
örnens vingar’."
Aron protesterade med hela ifvern hos en proselyt
mot denna uppfattning, hvilken han likväl hitintills
delat. Det var därför pinsamt att finna, hurusom, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
