Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 4. En pilgrim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
smycken för att börja sin handel med och han fann
Manchester vara en mera inbringande marknad än
London. Så dog Yenta, och pängar och religion r.pptogo
sedan helt och hållet hans tankar, och få af hans
kamrater hade mindre af den förra varan och mer af den
senare än denne oförbätterlige idealist.
Sådan var en af de många tusende själar, hvilka
trängdes denna eftermiddag i synagogan, sådan var en
föraktad länk af en församling, hvilken af världen
ansågs som en misstänkt, ömkansvärd hop af armod och
fattigdom, och hvilken likväl nu skälfde och darrade af
rörelse inom det heliga templets murar. Ahörarnes
lif-liga sydländska fantasi förstorade och öfverdrefvo
talarens enkla ord, utmålade dem i de bjärtaste färger och
omgåfvo dem med en mystisk gloria, till dess att talaren
själf, påverkad och exalterad genom åhörarnes suckar
och snyftningar, greps af samma fanatiska ifver och
passion. Och sedd genom en slöja af tårar reste sig
inför deras blickar en tafla öfver Israel, åter upphöjd på
Palestinas tron, detta land, hvilket ännu en gång flödade
af mjölk och honung, böljade af sädes- och vinfält,
planterade af deras egna händer och Zion — i fred med
hela världen — nationernas erkända domare, verkliggjorde
profetens ord: “Ty från Zion skall lagen utgå och Guds
ord från Jerusalem!“
På Aron verkade denna syn som ett heligt
berusningsmedel. Han stampade med fotterna, klappade i
händerna, skrek och ropade. Tårarne strömmade ned
för hans kinder, likt vattu bäckarne, hvilka vattnade
Paradiset. Hvad! Detta hopp, hvilket jagat honom allt
sedan hans gossår, hvilket fläktat emot honom från den
heliga bokens sidor, det var då icke endast en härlig, men
otydlig dröm. Det var en verklighet, inom synhåll,
nästan inom räckhåll. Han själf kunde hoppas på att
få sitta i frid och ro under sitt eget fikonträd, icke längre
skottafla för gatpojkarnes glåpord. Och den dunkla
synen, hvilken nu antagit bestämda former och blifvit
jordisk, var därför icke mindre skön och Ijuflig. Han hade
alltid, fast på ett oklart sätt, väntat nya Messias-under,
men på denna minnesvärda eftermiddag öppnades hans
Ögon genom talarens ord och han såg tydligt, att alldeles
som hvarje man i Israel var sin egen präst utan behof
af någon medlare, så var han äfven sin egen Messias.
Under det att lian banade sig väg ut ur synanogan,
oberörd af den stojande, larmande folkmassan rundtomkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
