Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
största och mest tryggade frihet. Därför är blott den
handling berättigad, enligt hvilken eller efter hvars maxim
hvars och ens godtyckliga frihet (d. v. s. den yttre
handlingsfriheten) kan bestå jämte hvars och ens frihet enligt
en allmän lag; och följaktligen bör också staten endast
skydda och betrygga de handlingar, som äro i enlighet
med lagen om frihetens kvexistens. Kants
konstitutionella stat är alltså ett fritt rättssamfund, som gör
bevarandet af medborgarnes solidariska frihetsintresse till
sin uppgift och består genom detsamma. Blott så till
vida som detta kommer i fråga bör staten träda i
verksamhet; dess uppgift går icke utom de rättsliga
bestämmelsernas område. I Rousseau’s demokrati borde staten
ännu göra allt, hvad flertalet ville, i Kants rättsstat
finner flertalets vilja sin gräns vid principen om jämlikhet
inför lagen och den möjligast största frihet; majoriteten
får icke påtvinga minoriteten några andra inskränkningar
i friheten än dem, som hon själf i allas intresse
underkastar sig, den ena klassen får icke ställa den andra
under en för denna gällande klass- och undantagslag.
Ensidiga, sociala förhållanden af beroende äro inga
rättsförhållanden, existera därför icke för rättsstaten
och hafva intet anspråk på att af densamma
vidmakthållas.
I det att Kant på sådant sätt filosofiskt motiverat
innehållet af rätten och rättsstatens uppgifter, utförde
han den liberala idén i afseende på det politiska och
skapade ett statsbegrepp, ett statsideal, öfver hvilken vi
hittilldags ännu icke hunnit. Ty hvad som så ofta och
från olika håll prisades som ett förment framsteg öfver
rättsstaten, "välfärdsstaten", var och är icke annat än
ett återfall till den gamla polisstatens ideal.
Vid en kort öfverblick öfver den ofvan skisserade
utvecklingen af den liberala idén, se vi den först
uppresa sig mot auktoriteten och gent emot dess fordringar
uppställa människans natur. Stat, samhälle och rätt
undersökas med hänsyn till deras förnuftighet, deras
inflytande på människans lycka. Allt bestående upphör
att vara heligt, okränk bart. Liberalismen erkänner icke
mer enskildes myndighet öfver hela folket eller en klass’
välde öfver alla de öfriga för deras egen skull, utan
anser det blott berättigadt, om det är en förutsättning för
allas välfärd, för kulturen. Han går ännu ett steg längre
och påyrkar individens största möjliga frihet såsom
förutsättning för uppnåendet af det människan föresatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
