Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Den sociala idérörelsen från liberalism till socialism, af Hans Müller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
rala rättsfilosofi, så kan detta resultat icke öfverraska.
Marx kunde väl öfversätta Hegels konservativa dialektik
till revolutionär, men till en ytterligare utveckling af
den liberala världsåskådningen till socialistisk kunde han
icke komma med denna metod; detta genom den faktiska,
sociala utvecklingen framställda teoretiska problem måste
också Marxismen lämna olöst.
Emellertid börjar nu den uppfattningen utbreda sig,
•att den af Marx anvisade vägen till socialismen i
verkligheten icke blott icke är den historiskt obetingadt
nödvändiga, utan till och med omöjlig. “Man spekulerar
icke mer öfver fördelandet af björnhuden efter fulländad,
allmän kullerbytta, man sysselsätter sig egentligen icke
allt för mycket med denna intressanta tilldragelse, utan
studerar enskildheterna i dagens frågor och söker efter
drifkrafter och tyngdpunkter för att på dessas mark
framdrifva samhällets utveckling enligt socialismens
mening." Med dessa ord karaktäriserade nyligen Ed.
Bern-stein träffande de socialister, som anse sig som Marx’
nnhängare, för att sedan — ödets ironi har så velat, att
det skedde i den rättrogna marxismens organ, Die neue
.Zeit — som klappadt och klart konstatera, att
“samman-störtningsteorien" snart själf skulle sammanstörta.
Bern-stein skrifvér: “Socialdemokratien, som genom en
massornas uppresning kommit till styret, “ skulle icke kunna
afskaffa kapitalet, ja, icke ens undvara detsamma, och å
andra sidan skulle den icke kunna garantera det den
säkerhet, hvaraf det har behof för att fullgöra sina
funktioner. På denna motsägelse skulle den räddningslöst
omkomma, och slutet kunde blott blifva ett kolossalt
nederlag.
Sedan marxismen i sådan utsträckning just på den
punkt, på hvilken den skulle ha öfvervunnit utopismen,
själf blifvit uppfattad som en utopi, står den sociala
idérörelsen ånyo framför problemet att genom liberalismen
.komma till socialismen, att bevisa utvecklingsmöjligheten
af ekonomiska former, som förverkliga principerna för
social jämlikhet och solidaritet under förutsättning af
utvidgad ekonomisk och politisk handlingsfrihet för
individen. Med andra ord: det gäller, att på rättsstatens
väg, genom att bruka den af densamma förlänade
friheten, organisera allas sociala välfärd på en gemensam
basis. Frågan, huruvida detta är möjligt, beror på den
mera omfattande, huruvida det finnes solidariska intressen
i samhället, hvars fria utöfvande låter på organiskt sätt
Nordisk Revy. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
