Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
Saidjah ©eh jAHinda.
Af Multatuli.
(Forts, från h. 4.)
Han vandrade i många dagar. Han gick förbi
Rang-kas-Betung, som på den tiden ännu icke var hufvudort
i Lebak, och förbi Warong-Gunung, där assisterande
residenten då för tiden bodde, och följande dagen såg
han Pandeglang, som ligger där som i en trädgård. Ännu
en dag senare ankom han till Gerang och stannade
öfver-väldigad af prakten på en så stor plats med många hus,
byggda af sten och täckta af röda tegeltak. Saidjah
hade aldrig sett något dylikt. Han dröjde där en dag,
emedan han var trött, men under den svala natten
vandrade han vidare och kom följande dag till Tangerang,
ännu innan skuggan sänkt sig ned på hans läppar, ehuru
han bar den stora tudung (flätad javansk hatt) som hans
fader kvarlämnat åt honom.
I Tangerang badade han i floden nära färjstället och
hvilade ut hos en af sin faders bekanta, hvilken lärde
honom huru man skall fläta stråhattar, just sådana som
komma från Manila. Han stannade en dag för att lära
sig detta och tänkte därmed kunna förtjäna något ifall
han icke skulle hafva någon lycka i Batavia. Följande
dag emot aftonen, då det blef svalt, tackade han hjärtligt
sin värd och gick vidare. Så snart det blef alldeles
mörkt så att ingen mer kunde se honom, tog han fram
det blad hvari han bevarade melattin. som Adinda gifvit
honom under ketapanträdet. Ty han hade blifvit
be-dröfvad öfver att lian nu icke sett henne på så länge.
Den första dagen och äfven den andra hade han mindre
starkt känt huru ensam han var, då hans själ ännu var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
