Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Saïdjah och Adinda (forts.), af Multatuli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
fullständigt upptagen af den stora tanken att han skulle
förtjäna pänningar och därmed köpa två bufflar, medan
hans fader dock aldrig ägt mer än en. Äfven hade hans
tankar varit allt för mycket fästa vid återseendet med
Adinda för att han skulle kunna lämna mycket rum för
bedröfvelsen öfver afskedet. Han hade tagit detta afsked
med öfverspänd förhoppning och i sina tankar redan
sammanbundit det med det slutliga återseendet under
ketapanen. Ty så stor roll spelade utsikten till
återseende i hans hjärta att han, då han vid affärden från
Badur gick förbi detta träd, kände en glädje i sig som
om de redan varit förbi, de sex och trettio månader,
som skilde honom från det efterlängtade ögonblicket.
Det föreföll honom som om han blott behöfde vända sig
om, som om han redan vore återkommen från sin resa
och såge Adinda sitta och vänta där under trädet.
Men ju längre han aflägsnade sig från Badur och
ju bättre han kom under fund med huru fruktansvärdt
lång en dag kan vara, desto bättre kunde han föreställa
sig de sex och trettio månadernas långvarighet. Det
var något i hans själ som kom honom att vandra framåt
mindre raskt. Han kände olust i sina knän, och var det
också icke modlöshet som öfverföll honom, så var det
dock ett vemod som icke var långt ifrån modlöshet. Han
tänkte på att vända om; men hvad skulle då Adinda
säga om så ringa behjärtenhet?
Alltså vandrade han friskt på, om det också icke
gick så raskt sorn första dagen. Han bar melatthn i
handen och tryckte den väl emellanåt till sitt bröst. Han
hade sedan tre dagar blifvit mycket äldre och förstod
icke längre huru han förut kunnat lefva så lugn? då ju
Adinda varit honom så nära och han kunnat se henne
så ofta och så länge han önskade. Ty nu skulle han
icke varit så lugn om han kunnat vänta att hon skulle
stått där strax bredvid honom. Ej heller förstod hari
att han efter afskedet icke åter en gång vändt sig om
för att ännu en gång se henne i ansiktet! Det kom
äfven i hans tankar huru han kort förut tvistat med
Jrenne angående det snöre, som hon spunnit till sina
rsmå bröders lalayang* och som brustit emedan det efter
* En leksak liknaiide’ vår pappersdrake. På Java roa sig icke’
uteslutande barnen därmed. l)en har ingen svans och beskrifver
allehanda obestämda kurvor, som till en viss grad kunna regleras af den
som haller snöret. Uppgiften vid denna lek är att i luften möta och
aiskära snöret på motspelarens drake: Af de lifliga ansträngningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
