Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - »De religiösa idéernas Ragnarök», af J. A. Davidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
reste sig upp från sin plats och, full af förtrytelse,
utropade: “Skulle du vilja ega en dotter lik denna
gudinna, hvars lif du nu skildrat ?“
Den gamla gudavärlden tillfredsstälde ej längre
samtidens anspråk på sedlighet, och så snart en
religionsform ej längre fyller de sedliga krafven, är
dess tid ute, och den kommer då snart nog att
efterträdas af en ny och högre religionsform. Detta visar
oss religionernas historia.
Förgäfves sökte därför neoplatonismen att gjuta
nytt lif i polyteismens myter genom att förklara dem
allegoriskt och göra de både mot förnuftet och
anständigheten stridande fablerna om gudars och
gudinnors lif till symboler för eviga sanningar.
Förgäfves sökte dåtidens presterliga kritik att utmönstra
de värsta sedliga stötestenarne ur de gamles Panteon
såsom varande sedermera tillagda, eller
"interpole-rade“ såsom det heter på våra dagars teologiska
språk. Utan tvifvel menade de väl, dessa
neoplato-nikér och prester, men de glömde en viktig sak.
De glömde, att mänsklighetens religiösa behof i
längden ej kunna tillfredsställas af länge sedan
öfver-gifna ideal, de glömde, att “man ej kan gjuta nytt
vin på gamla flaskor“. Ty polyteismen hade spelat ut
sin roll bland vesterlandets folk; den mäktade ej
längre tillfredsställa människornas sedliga och
religiösa känslor. Religionen är nämligen till sitt väsen
att likna vid en ellips; dess brännpunkter utgöras af
etik och mystik. Etik och mystik äro religionens
grundelementer. Hvarje högre utvecklad
religionsform måste därför ega ett sedligt ideal, ett upphöjd t
väsen, efter hvilket religionens bekännare kunna
bilda sitt lif och hvilket de kunna sträfva att under
bönen uppgå i eller sammansmälta med till en enhet.
Polyteismens gudar och gudinnor kunde
emellertid ej längre tillfredsställa dessa kraf, och därför
segrade monoteismen, kristendomen, hvilken numera
bättre tillfredsstälde vesterlandets både sedliga och
religiösa behof. Jesus af Nazaret var ett långt högre
sedligt ideal än Jupiter, Herkules eller Diana. — I
snart nitton sekler har kristendomen visat sig ega
förmåga att höja och förbättra vesterlandets folk.
Månne den skall kunna det allt framgent? Du
sva-rar P°£ °betingadt ja härtill. Jag däremot tviflar
härpå. Ty är månne Jesus af Nazaret numera den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
