Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - »De religiösa idéernas Ragnarök», af J. A. Davidsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
“©c religiösa idealens j^agnarök.“
Bref från en sanningssökare till en kristen vän.
Min vän!
Du framhöll i ditt sista bref, som försvar för
kristendomen, att Jesus Kristus vore en för alla tider
beståndande idéalmänniska. “Finnes väl", skref du,
“någon mera upphöjd och ädel företeelse i hela
världshistorien än Jesus af Nazaret? Så länge det
finnes människor på vår jord, skola de alltid se upp
till honom som mänsklighetens ädlaste och
fullkomligaste representant. Han är den idealbild, som skall
mana oss andra till kärlek och själfförsakelse, till
det goda, ädla och rena".
Är månne Jesus af Nazaret ett för alla tider
gällande ideal för en människa? Det är egendomligt,
att fordom sökte ortodoxien göra honom till gud;
nu nöjer den sig ined att vilja förklara honom för
en idealmänniska. Är månne då Jesus ett för vår
tid ännu gällande ideal för en människa? Jag tviflar
därpå, och ännu mer tveksam står jag inför det
påståendet, att han alltid skall förblifva det.
Äfven Jupiter, Herkules och Diana hafva varit
sedliga ideal en gång, då mänskligheten ännu befann
sig på polyteismens stadium.
Men det kom en tid, då äfven de ej längre kunde
tillfredsställa människornas anspråk på sedlig
fullkomlighet. Ty människornas uppfattning af det
sedliga idealet är liksom allt annat underkastadt
utvecklingens stora lag. Plutarchos berättar, att, då en
gång en skådespelare på teatern i Aten hade
redogjort för Dianas, kyskhetens gudinnas, alla snedsprång
enligt de gällande myterna, en åhörare helt plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
