Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425.
Kristendomens Försonare.
Af
I. Zangwill.
Forts, af »Ghettons drömmare».
^Se h. 7—8 af 1898 års årg. och h. 1—5 af innev. årg.)
Öfvers. för Nordisk Revy af V. A.
I.
“Röda kyrkvaktarn" skakade på hufvudet.
“Det finns intet utom naturen", sade han envist,,
under det han polerade stöflarne, hvilka han höll mellan
knäna.
Han kallades Röda kyrkvaktarn, emedan hans skägg
fortfarande var rödt, trots att han, till följd af sina gudlösa
åsikter, för längesedan blifvit afsatt från sin anställning
vid synagogan och måst återgå till sin förra
sysselsättning, skomakareyrket.
“Ja, men hvem har gjort naturen?" vidhöll hans
nya principal.
Skenet från lampan i taket föll klart på hans
egendomliga, grubblande ansikte, nu helt lifiigt af ifver och
diskussionslusta.
De öfriga tillskärarne och arbetarne i verkstaden
upphörde för ett ögonblick med sitt arbete af pur
intresse för problemet “Naturens ursprung".
"Naturen har sWpat sig själf", svarade Röda
kyrkvaktarn. Det var hans trosförklaring — eller kanske snarare
krigsförklaring. Möjligen var det hans intima umgänge med
heliga ting, under den tid han var synagogans tjänare,
hvilket uppväckt hans förakt därför. I alla händelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
