Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
skulle han icke nu låta sig öfvertygas af Zussman Herz,
och det fastän denne varit den ende, som öppnat sin
väl ordnade verkstad för honom då alla de mera
gud-fruktiga skomakarne i Ghetton hade förklarat, att de
hade “fullt hus“.
Det hade verkligen förvånat honom att finna att
Zussman trodde på “det öfvernaturliga", då ryktet gick
att han var en lika stor ’epikure’ som någonsin Röda
kyrkvaktarn själf.
Hade man icke sett både Zussman och hans hustru
Hulda komma ut ur den väldiga kyrkan, hvilken reste sig
i vanvårdadt majestät mi dt ibland förfallna grafvar, och
hvilken för ghetton icke var något annat än en
topografisk punkt och en kronometer? Och likväl, här fanns
Zussman, en trägen besökare af synagogan i första
våningen — en lärd, så hemmastadd i hebreiska, för att
nu icke tala om öfriga språk och vetenskaper, att Röda
kyrkvaktarn kände sig själf som ett riktigt “jordens barn“.
Han bibehöll likväl sin värdighet i medvetandet om att
lärdom icke alltid är detsamma som logik.
“Naturen har skapat sig själf", upprepade Zussman
med ett öfverlägset leende. “Säg då lika gärna att denna
stöfvel har gjort sig själf! Utvecklingsteorien är ett
uråldrigt mysterium och redan i Talmud finna vi —*
“Naturen gjorde stöfveln?" af bröt Röda kyrkvaktarn
“Naturen har gjort er och ni denna stöfvel, men ingen
har gjort naturen.“
“Men hvad är då naturen?" utropade Zussman.
“Guds klädnad", som Gæthe säger. Kalla den noumenon
med Kant eller Tauke och utsträckning med Spinoza —
mig gör det detsamma."
Röda kyrkvaktarn blef stum af vördnad inför alla
dessa främmande namn och idéer, uttryckta på tyska,
hvilket språk var fullkomligt obekant för honom. Det rum, i
hvilket Zussman tänkte och arbetade, var ett af de två,
hvilka han hyrde af den kristne spannmålshandlare, som
för öfrigt egde hela huset, — en fetlagd, genuin
Londonbo, hvilken tillbragte sitt lif med bokföring i ett litet
kontor på hjul. Denna person förtjänade icke så litet
på sina hyresgäster. Trapporna i huset öfversvämmade
af barn af alla möjliga sociala ställningar, och på nedra
botten var synagogan belägen, hvilken alltid ditlockade
en böljande massa människor. ZusSmans förhållande till
synagogan var icke det enda, som förvånade Röda
kyrkvaktarn. Hade han äfven ett så mildt, vänligt sätt, hvilket
min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
