Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
korta och stubbiga? Då naturen nu en gång gjort sig.
själf, hvarför var den en så ojämn arbetare? Och
hvar-för kunde den inte ha gifvit honom hvita tänder som
Zussmans hustru? Inte för att dessa voro särskildt
utmärkande — man tänkte mera på det älskliga leendet af
hvilket de utgjorde en del. Men då naturens
oregelbundenhet särskildt gjort sig gällande på Röda
kyrkvaktarns tänder, kunde han inte hjälpa att han reflekterade
däröfver.
Om han icke varit änkling, så skulle kanske åsynen
af makarne Herz fullkomliga lycka, kommit honom själf
på giftermålstankar, men som det nu var, uppväckte
deras sällhet blott en olidlig längtan inom honom efter
hans Leah. Hon hade dött af kräfta och hennes död
hade liksom fullbordat hans uppfattning af naturen.
Lyckliga Zussman, som hade funnit en vacker
kvinlig-varelse, hvilken så fullt sympatiserade med honom. Ty
Hulda delade alla hans drömmar och hon höll till och
med nu på med att renskrifva hans stora verk, hvilket
kanske snart skulle kunna tryckas, då affären gått så
bra sista tiden, och de blifvit i stånd lägga af litet i
och för detta ändamål. Detta verk, som utgjorde en
stor hemlighet af hvilken Röda kyrkvaktarn dock blifvit
delaktig, var skrifvet på hebreiska, och det eleganta
språket med alla sina fina vändningar skulle hafva gjort
heder åt en författare.
Kyrkvaktarn kunde visserligen icke förstå det, då hans
kunskap icke sträckte sig längre än till hebreiska
alfabetet, men vid första blick, som den stolte Zussman
tillät honom kasta därpå, försvunno med ens hans sista
tvifvel angående Zussmans begåfning. Hans åsikt att
denna begåfning användes orätt, vidhöll han likväl
fortfarande.
“Men ni drömmer ju med öppna ögon?" sade han,
då verkets innehåll blifvit förklaradt för honom.
“Hur så?" frågade Hulda mildt med sitt underbara
leende.
“Försona judar och kristne! Meshuggas —
galenskap. “ Han skrattade till hårdt och bittert. “Har ni.
glömt hvad vi hade att genomgå i Polen ? Och till och
med här i det fria England, kan ni någonsin visa
er-ute på gatorna, utan att hvarje liten shegetz ropar efter
er: “Hvem dödade Kristus?"
“Ja, men i detta verk söker min man ådagalägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
