Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ghettons drömmare, af I. Zangwill. 5. Kristendomens försonare. I—IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
gubbar och gummor och snästes af en uttröttad kristen
kikare, hvilken var alldeles utled på skrällande judinnor.
Slutligen blef Hulda dock allt för sjuk att gå ut, och
Zussman, fortfarande utan arbete, måste se sig om efter hjälp
från annat håll. Visst fanns det barmhärtighet i
ghet-ton, det visste han nog, men för att uppväcka
barmhärtighet fordras, liksom till arbete, öfning. Han visste,
att det fanns personer, hvilka hade den turen, att, då
de blefvo sjuka, få både köttsoppa och vingelé.
Somliga erhöllo till och med pänningar från någon slags
skyddsängelsförening,, men han hade också hört, att man
hade ringa utsikt därtill, såvida man ej var —
holländare. Men de, som äro ovana vid att tigga, hafva
naturligen ej så stor framgång som de vana. Det var
fullkomligt resultatlöst för Züssman att sätta sin fot
inom barmhärtighetsinrättningens dörrar. Ryktet om hans
missgärningar hade redan hunnit dit, framburet af någon
medtäflare. Hvad! Hjälpa en skrymtare att hålla sig
kvar på kristendomens och judendomens tvillingstolar,
en, som födde och riktade sig på båda. I dessa mörka
stunder var det, som den spetsnäsiga “damen med
bildning" närmade sig honom. Hon hade fått tag i hans
bok och vädrade “själ". Zussman vacklade. Hvarför
skulle han vägra deras hjälp? Han kände till deras
själf-uppoffrande lif och han visste, att deras frikostighet var
mycket större än den judiska. Han hade hört
berättelser om, hur dessa Mefistofeles-damer utöfvade
barmhärtighet: medels kläder, filtar, portvin och för öfrigt alla
säsongens läckerheter. Han tillstod därför, att Hulda
var mycket dålig, och gaf dem tillåtelse att komma på
besök nästa dag. Sedan gick han hem för att skära
torrt bröd åt den utmärglade varelse, hvilken en gång
varit så vacker, och för att trösta henne genom att läsa
sabbatsbönerna, ty det var fredagsafton. börjande med:
“En dygdig kvinna, hvem kan finna henne? Hennes
pris är större än rubiners." På eftermiddagen följande
dag anlände en korg, doftande af de härligaste
läckerheter.
Zussman mottog den med förtjusning.
“Gud välsigne dem!" sade han. “Kyckling —
druf-vor — vin. Se hit, Hulda!"
Hulda reste sig upp i sängen; hennes ögon glänste
och hennes magra kinder hade’fått färg.
“Hvarifrån kommer allt detta?" frågade hon.
Zussman tvekade, men slutligen omtalade han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
