- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 5. 1899 /
461

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Vänner emellan, pointer och episoder ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

461

behöfver förändringar, fattar också möjligen det futtiga
i att snåla på små ynkliga löner och pensioner. Men
blir det på allvar tal om annat och något mer än att
lägga två strån i kors, då är det slut med gentilessen,
då skall det vara “garantier3, så att de kunna vara säkra
på att få igen med ena handen hvad de gifva med den
andra. Nej var du så lugn, din Petter Andersson blir
inte en bit bättre än de andra, åtminstone när han fått
vara med några år. Riksdagslifvet demoraliserar och
vore jag grundlagsdiktator, skulle jag utfärda en ukas
om att inga, åtminstone inte våra hederliga bönder, som
skola vara landets märg, få sitta i riksdagen längre än
en viss begränsad tid, och den skulle inte tagas till så
rasande lång.

Men är det så att din Petter Andersson är en
någorlunda hygglig karl och inte värst enfaldig och pratsam,
så arbeta för honom. Det blir alltid behagligare för
oss som skola vara åskådare och åhörare. Det är också
af en liknande anledning, som jag icke ogärna skulle
vilja återse Olof Jonsson. Det gladde mig förra
gången, att han blef stukad. Sådana där bondepolitici, som
komma sig upp, bli mäktige ledare, kurtiseras af
kungliga personer, statsråd, senatorer och enskilda, bli
nämligen lätt öfver måttan sturske och höga. Det är i viss
mån med dem som du nog minnes från din tjänstgöring
fallet var med våra kammarråd och statskommissarier,
som mera omedelbart ledde sitt ursprung från
bondeklassen. De kunde vara mycket duktiga karlar
gudbe-vars och hemma i sina stycken. Men de saknade den
naturliga respekt bjudande värdighet, som uppväxten i
bildade finare lefnadsförhållanden ofta skänker, och kände
svagheten samt sökte bemantla dem genom stram
höghet och genom att strängt hålla på en massa onödiga
fjäskiga uppmärksamhetsbevis från underordnade, för att
inte tala om det löjliga att när det skulle vara riktigt
fint och de trodde sig nära statsrådsportföljen eller
landshöfdingsresidenset de körde sin vestgötska eller
småländska hustru att på gamla dar taga lektioner i
franska. Yl som ej lågo för fjäsk och inställsamhet,
hade därför för princip att så vidt möjligt gå dnekt till
högsta vederbörande, hvilka voro som vanliga människor
och inte uppkomlingar.

Det är bestämdt af en viss moraliskt^ educerande
betydelse och åtminstone till uppbyggelse för
rättsmedvetandet om sådana där potentater — jag menar nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:10:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1899/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free