Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Vänner emellan, pointer och episoder ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
närmast riksdagsbönder — emellanåt få sig en
handgriplig påminnelse om sin förgänglighet som politiskt
maktegande. Olof Jonsson var inte längre bonde, utan
hade blifvit en halfherre, som icke blott fått smak för
storpolitik, utan mer än nyttigt funnit personligt behag
i bankofullmäktigskapets agremanger. Men det oaktadt
skulle det bereda mig ett visst nöje att få återse
honom i kammaren. Det är en slug och duktig karl och
det är en fröjd att åse den öfverlägsna virtuositet,
hvarmed han rör sig i dialektiken till lärdom för mer än en
själfbelåten poserande advokat och vältalare. I all
synnerhet pikant och intressant skulle det vara, bekänner
jag, att få följa med hans manövreringar i allians med
den Boströmska riks- och unionspolitiken, hvars
förnämsta stöd i kammaren nu skulle väl vara den beskedlige
men obetydlige Restadius och Ivar Månsson. I alla
händelser kan det ju inte vara något nöje att längre
endast ha att observera sådana partichefer som Ivar
Månsson —, i mycket en ny Liss men utan dennes
briljanta begåfning — Ericksson i Bjersby — något
till-gjord men matt och föga betydande — Pehrsson i
Törneryd -— troligen den af alla riksdagsbönder för
smicker och behandling minst mottaglige, men mycket
trång och föga smidig — Hans Andersson i Nöbbelöf
som blef en stor politisk personlighet tack vare en
replik, men ej kan lefva på den äran i all evighet.
Jag tror emellertid föga på att Olof Jonsson blir
återvald, dock inte därför att Aftonbladet som en
den ofelbara politiska visdomens och karaktärsfasthetens
kolossala mastodont klumpat åstad för att krossa honom
för all framtid som politiker och karaktär. Det är den
lokala agitationen det hänger mest på, och den antar
jag äfven i år har energiskt bedrifvits mot Olof
Jonsson, hvilken inte häller har Lissens vana att smila mot
alla, äfven sina gamla ståndbröder.
Jag tror i alla händelser inte, att folkpartiet
egentligen skall komma sig mera upp härpå eller kan bli
kärna i något sådant där stort liberalt samlingsparti.
Detta är en vacker men aflägsen framtidsdröm.
Hyggliga, ärliga och visst icke obegåfvade karlar äro helt
visst en hel del af folkpartiets nuvarande ledamöter,
men några verkliga ledareämnen, tror jag ej finnas där.
Om somliga af dem gäller nämligen det, att deras
storhet och betydelse är i alldeles för hög grad
uppkonstruerad af vänner och kotterier, hvarjämte de inte ha
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
