Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
skolkarlar och. enstaka öfverliggare, som ännu äro i
besittning af studentens lätta och bekymmerslösa sinne.
Äfven det Uppsala, som nu lefver, äger exempel
härpå. Gamle “Blåsis“ har visserligen slutat sina
promenader till Fenix och säger väl som bäst sitt “tjopp,
tjopp!“ i en annan värld, gubben Wackerbarths
klassiska figur och pigga blick ha i öfver ett decennium
saknats på nationernas majfester, och många fler af de äldre
generationernas ungdomsfriska åldringar ha försvunnit.
Studenterna från 70-talet kunna dock med glädje
iakttaga hur en och annan af deras egen tidsålder blifvit
Alma mater och traditionerna trogna. De kunna sålunda
ännu någon gång vid O. D:s konserter urskilja “Clitoris"
sonora tenor eller finna Hans E. i besittning af samma
lugna uppfattning om staten som ett personligt väsen
som fordom, ja, till och med höra “Laxen“ med samma
kraft och lika hes stämma som förr sköta om sina
landsmäns maj hälsningar och hålla de lojalaste tal för konung,
kansler och rektor.
Men utanför Uppsala är det annorlunda. De
allvarliga domare och kamerala tjänstemän, de fina
kammarherrar och andra hofkavaljerer, de betänksamma
senatorer och behärskade demagoger t. ex., som intaga
framskjutna platser i hufvudstadens lif, äga ganska litet
som påminner om de glada och otvungna, osäkra och
oroliga andarna i deras ungdomsdecenniers studentvärld.
Det är sannt, att många voro medvetna om sina
framtida upphöjelser och redan som studenter iakttogo den
fullt korrekta hållning, som anstår blifvande
expeditionschefer och kansliråd, eller den torrhet och trånga syn
på lifvet, som ofta kännetecknar protokollssekreterare och
revisorer. Men äfven om “läsandet på statsrådsexamen",
såsom man sade om den fenomenalt energiske och flitige
stockholmaren W., ibland var medvetet, var det ännu
ingalunda allmänt; ärelystnaden var ej ännu någon
allmännare drifkraft vid studierna och det var först med
80-talets ingång, som man kunde inom studentkåren
märka tillvaron af några lifligare intressen för politiska
och sociala frågor och i samband med dem stående
föresatser att en gång själfva spela rollen som
samhälls-förbättrare.
Innan vi framföra några af dessa, till brytningen
mellan de här ifrågavarande decennierna hörande
framtidsmän, hvilka ju lyckats göra icke så litet väsen af sig
i våra dagar, må vi sysselsätta oss en stund med några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
