Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
ena eller andra fallet fälldes i Haakens hörn eller på
Ågatorna och de öfriga observationsplatserna, voro
rättvisa eller träffande är svårt att afgöra. Strindberg har
i en af sina småskisser i “Från Fjärdingen och
Svartbäcken" skildrat hur en ung man blef misskänd på grund
af sina fina gångkläder och sitt hundägarskap, och
liknande fall ha nog förekommit inom alla
studentgenerationer. Vi skola därför här utelämna den i sig själf
föga viktiga snobbfrågan och endast ur Nils Funckes
anteckningar framdraga några typer, som genom
excen-tricitet, elegans, originalitet o. s. v. gåfvo hans
studenttids Uppsala en säregen prägel.
Genom de faktorer, som mer tillhöra känslan än
viljan och som lämpligen kunna inordnas under ödets
bestämmelser, kom Nils Funcke själf att under sin långa
studenttid tillhöra rätt egendomliga kotterier och för’
värfva remarkabla bekantskaper. Hans första middags"
sällskap hos den inom mathålsvärlden högt ansedda Säves
Marie var sålunda sammansatt af så märkliga och från
hvarandra afvikande element som “de båda gamle “ —
ett par blifvande jurister, som genom en redan i
ynglingaåren starkt framträdande konventionalism beredde
sig för framtiden som korrekta ämbetsmän, den
excentriske Emil K., som inom studentkåren identifierades med
Darwins vid denna tid mycket omdebatterade förloradelänk,
den originelle Henrik W., en sannskyldig Sam Weller i
afseende på öfverraskande tal och åthäfvor, den häftige
och koleriske Sven W., som var mer affärsman än
läkar-ämne, den lille kemisten Gustaf E., som förtjust i
rodd-och segelsport städse talade om förmånen att äga sin
egen båt och därför kallades “snipan“, m. fl.
Sammanhållningen i sällskapet var af många skäl ej den största och
som Säves Maries bensoppor ej voro ägnade att stärka
banden, sletos dessa i all vänlighet, och Nils Funcke
fann sig en annan termin tillhöra ett annat kotteri, med
hvilket han förut haft många beröringspunkter och som
ordnat för magens kraf hos den af förnämligare
studentkretsar omhuldade mamsell T. nere i Svartbäcken.
Hade det förra sällskapet varit heterogent
sammansatt, så var det nya på ett par, tre undantag när så
mycket homogenare åtminstone beträffande studiernas
mål, nämligen den hägrande statstjänsten. I afseende
på lynnen och tycken förefunnos däremot stora och
väsentliga olikheter och divergenser. Medan den
omständigheten att flertalet i sällskapet voro söner till höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
