Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Det Uppsala som gått, grupper och individer från 70- och och 80-talen, af Proteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
tarn, utan att kanske på ett hälft dygn förtära någon
fastare substans än möjligen en eller annan cigarrstump
i misshugg, såg ett helt annat och, vare det sagdt till
lyxens beröm, förfinadt släkte på åttiotalet, ty insikten
om magsyrans natur hade blifvit allmännare och mat
ingick till hälsans och nykterhetens fromma, som en allt
omtycktare del i förplägningen vid festerna. Vare
därmed ingalunda sagdt, att ruset var försvunnet eller ens
sällsynt, men det var behagligare eller så att säga
för-ädladt, i det att fulla personer, som äro mätta, både i
afseende på onykterhetens grad och verkningar äro mer
tilltalande och mindre oregerliga än de, som äro
hungriga och fulla. Hur mången student har dock ej offrat
sin aftonmåltid, kanske sin middag för att med den sista
riksdalern köpa sin andel i nationens sedvanliga
land-skapssvyck? Hur mången har ej af den blandning af
punsch och svagdricka, som då spolat hans sugande
inre, döfvat lifvets bekymmer och förvärfvat ohälsa för
hela sin framtid, men hur många har ej också bestått
persen och i denna enkla excess funnit den enda
ljusglimten i nöd och bekymmer på sin förvända väg till
oberoende och lycka?
Det var en råhetens prägel, som låg öfver dessa
punschbackanaler, och det skedde en stor orätt, då som
snobbar stämplades de unga landsmän, som mot dem
ådagalade sin motvilja. Att ändå bli, såsom ofta hände,
tvingad att dricka ur ett af dessa med en seg hinna af
punsch och damm öfverdragna och i de utspillda
punschfloderna åkande glas, att kanske nödgas tömma det i
botten för hedern att blifva bror med en äldre
landsman, att sedan trycka dennes våta och klibbiga hand
och så se ett aftryck af denna i gnistrande socker
på sin axel, var ej tilltalande för en person, som i
likhet med Nils Funcke hade mycket utpräglade
renlig-hetsbegrepp och därtill var en principiell motståndare
mot. brorskålar. Emellertid led han och teg, medan
åtskilliga af hans vänner gjorde ett mer eller mindre
öppet motstånd. När t. ex. den ofvannämnde von M.,
hvilken på grund af både sitt egendomliga utseende och
sitt ganska impertinenta väsen ej var särdeles populär
i de kretsar, som ej kände honom närmare, en gång på
Östgöta nation af en berusad vikboländing sattes i
valet och kvalet att tömma ett glas af ofvan beskrifna
slag i sig eller utanpå sig, var det ej långt ifrån att en
skism alstrats mellan värdar och gäster. Men då v. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
