Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Klerikalism, jesuitism och Dreyfusaffären, af Pollex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
följt ungefär ett decennium af slapphet och lugn i de
fientliga lägern. Denna korta hänvisning till allmänt kända
fakta är tillräcklig för att göra begripligt, huru de snart
alltför mycket dryftade, utifrån kommande eggelserna och
inflytandena just i Frankrike skulle falla i en mycket väl
förberedd jordmån och framkalla de jäsningar, som under
de sista trettio åren upprört landet ända intill märgen utan
att hittills hafva ledt till öppen revolution.
De periodiska skakningarna voro:
Den i6:de maj: 1877.
Boulangismen: 1888 — 89.
Anti-Dreyfus-rörelsen: 1898 — 99.
Däremellan, före och efter ligga de omnämnda
världsutställningarna, som voro ämnade att visa världen, att
»man» — åtminstone på industriella, merkantila och
konst-närligt-vetenskapliga områden — ännu alltjämt gick i
spetsen för civilisationen.
Om d. 16 maj skall här icke blifva tal, emedan den
framvisar en specifikt rojalistisk rörelse, vid hvilken
kyrkans inflytande, ehuru det äfven härvidlag icke borde
underskattas, dock i långt ringare mått och mindre
metodiskt gjorde sig gällande. Däremot visa Boulangismen och
Dreyfustrasslet en öfverraskande likhet. I båda fallen
spelade armén en stor, nästan en ledande roll, och i båda är
Roms hand tydligt synlig. Det katolska, utifrån ledda
presterskapet och den af spillrorna af en förfalskad, sminkad
adel, af romersk talmi-adel och den högre bourgeoisien
styrda armén arbetade hand i hand efter en gemensamt
utstakad, långt tillbaka i tiden gående plan, som i sista
hand kan ledas tillbaka till Vatikanen och hade det
kleri-kala väldets återställande i Frankrike, ja, i hela världen
till syftemål. Därvid trädde frågan om provisoriskt
bibehållande af republiken eller återinsättande af något slags
monarki först i bakgrunden; hufvudsaken för de
samman-svurne var i båda fallen ett radikalt undanrödjande af den
demokratiskt-parlamentariska regimen, af den förhatliga
lekmannastaten. Vid statskuppen den 16 maj framträdde
detta syfte mindre tydligt, emedan för tillfället hvarken
hären eller de andlige voro tillräckligt förberedda, jag
skulle vilja säga inexercerade för ett krig mot det moderna
samhället. Därför inskränkte sig företaget till ett dåligt
iscensatt, ömkligt misslyckadt
militäriskt-aristokratiskt-roja-listiskt upplopp, som strandade mot en majors motstånd.
Och nu — oommencons par le commencement!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
