Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Klerikalism, jesuitism och Dreyfusaffären, af Pollex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
513
med flera dagar före examen kommit lärjungarne tillhanda,
så att dessa i allsköns ro kunde förbereda sig på
ifråga-kommande ämnen: Och då Herren, som bekant är, icke
öfvergifver de sina, så gick det glänsande för allesamman.
Att det »fromma bedrägeriet upprepade gånger kommit
till allmänhetens kännedom bevisar, huru ofta, ja, huru
regelbundet det bedrefs. Då och då uppstod häröfver
något bråk i den republikanska och antiklerikala pressen,
och följden blef alltid den, att man vid nästa examen gick
mera »spartanskt tillväga, d. v. s. man lät sig icke
ertappas med skojet, så länge motståndaren hade ögonen
öppna.
Men ensamt till dessa examensknep kunde den
kyrkliga omsorgen naturligtvis icke inskränka sig. Redan i
början af sjutti-talet grundlädes den i våra dagar direkt
under pater Odelin. Paris’ generalvikarie, stående skolan
Sainte-Geneviève vid den dåvarande Rue des Pöstes (nu
Rue UHomond). »Skolan» är egentligen icke det riktiga
uttrycket, ty denna jesuit-inrättning är blott en så kahad
»kurs», en förberedelseanstalt, i hvilken ynglingar »in
exerceras» för militära examina, specielt för officersexamen.
Det förstås af sig själft, att i »Ecole de la Rue des Pöstes ,
såsom den vanligen kallas, mottogos blott »rättsinnade
aspiranter, hvilkas härkomst och sinnesriktning erbjödo
jesuiterne tillräcklig borgen. Denna anstalt har på kort
tid gjort jätteframsteg, och medan under de första åren af
dess tillvaro blott ett försvinnande fåtal »postarder» (härledt
af ordet Pöstes i den nämnda gatans namn) funnos bland
de unga kavallerilöjtnanterna, hafva redan i våra dagar
nästan två tredjedelar af subalternofficerarne och
rytt-mästarne vid kavalleriet, mer än en tredjedel vid
infanteriet och en ansenlig bråkdel vid artilleriet utgått ur
jesu-iternes kurs; mången af de första »postarderne» är nu
väl-bestäld major eller till och med öfverste. Och dock finns
det ännu folk, som påstår att, frånsedt uniformen, liknar
en fransk officer en tysk eller österrikisk, som det ena
ägget liknar det andra! Andra arméers löjtnanter äro ju
icke alltid de kunnigaste, intelligentaste och trefligaste
karlar, men den franska armékårens mer och mer
förgiftade perfida, jesuitiska anda är dock endast undantagsvis
till finnandes i de öfriga arméerna.
De ultramontane, och i första rummet de mest
krigiska bland dem, jesuiterne, hafva således redan få år efter
kriget tillryggalagt tre viktiga etapper: För det iörsta ha
de krossat aristokratiens och det högre borgarståndets mot-
Nordisk Revy, K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
