Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - De intellektuella, af Camille Mauclair
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
utan att man rätt förstod hvarföre — tror jag mig kunna
bidraga något till förklaring af detsamma.
Uttrycket är tyvärr i hög grad obestämdt. Ordagrannt
betyder det: »Folk, som sysselsätta sig med intellektuella ting».
Men det är icke någon tillräcklig förklaring. En omskrifning
blir således nödvändig: »Folk, som genom fallenhet och
naturlig kallelse förstå sig på intellektuella ting, som hafva,
gjort sig det till ett studium och mer än andra sysselsätta,
sig därmed». Så mycket i ett enda ord! Men det må så
vara. Förklaringen må gälla. Kan det nu verkligen finnas
något lofvärdare? Hur i all världen, frågar man sig, kunna
dessa egenskaper, som känneteckna en framstående
medborgare, hafva antagit en skymflig karaktär? Skälet är
gammalt, evigt, det skall bestå, så länge det finnes
samhällen: det är den stora hopens motvilja mot det
intellektuella urvalet. Den bildade minoriteten uppväcker den
mindre bildade majoritetens antipati och afundsjuka; denna
minoritet sätter sitt andliga värde gentemot det större
antalets kraft, och den större mängden känner sig förödmjukad
och retad af minoritetens öfverlägsenhet. Majoriteten har
aldrig afgjort historien; dess auktoritet har alltid varit
kort-lifvad. De fåkunniges majoritet behöfver anförare, som
härstamma från den intelligenta minoriteten — och ur detta
behof uppväxer blindt hat och afund. I ett monarkiskt
styrdt land med fast, historisk sammansättning och med
hierarkiska klasser och stånd fogar sig majoriteten väl efter
de gamla privilegier, som tillhöra adelns och
ämbetsmannakårens gynnade ställning. I ett demokratiskt land däremot,
i hvilket principielt alla medborgare äro lika, vägrar
majoriteten, behärskad af falsk jämnlikhetshögfärd, i allmänhet
lätt att erkänna en medborgares högre betydelse. Ett
kvickhufvud sade en gång, att han aldrig kunde förstå, att
Taine och hans portvakt skulle hafva samma’inflytande på
landets öde, blott emedan båda endast förfogade öfver en
röst. I den allmänna, lika rösträtten ligger för visso ett
besynnerligt missförhållande, som blott är alltför mycket
ägnadt att förvirra arbetarebefolkningens idéer. Och
bourgeoisien begriper visserligen mycket väl intelligensens och
talangens företräden, men sätter af simpel afundsjuka
penningens företräden mot desamma. En härsklysten
bour-geois är allt själfständigt framåtskridandes afsvurne fiende.
I lan väntar af den lärde, af konstnären, af filosofen endast
en fara eller ett begabberi. En ny konst, en ny
vetenskap, ett nytt socialt program betyda mycket sällan ett
steg tillbaka. Den, som gjort sig fri från blotta penninge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
