Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
nella studier ocli funderingar. Till trefnad för åhörarne
på riksdagsläktarne måste det ock bli, att den ordrike
hr Zottermann hädanefter får begränsa sin verksamhet
till den plats, där försynen i sin vishet ställt honom att
orera inför åhörare, som äro både stumme och döfve.
Medan jag ännu håller mig kvar på den interurbana
valpolitikens gebit, skulle det verkligen vara frestande
att nedskrifva några fromma ord in memoriam med
anledning af gamle patriarken Patriks melankoliska
försvinnande från förstakammarpolitikens sälla jaktmarker.
En sådan parentation skulle ingen kunna göra mer con
amore, än jag, och jag skulle vilja göra den rätt
utförlig. Det är nämligen alldeles utmärkt målande för
missriktningen af 80-90-talets politiska utveckling, att en
sådan man som hofmarskalken kunnat spela en sådan
politisk roll som han gjort. Det samma gäller i
parentes anmärkt också beträffande hr professor Alin.
Ty både om hofmarskalken och. professorn som politiska
institutioner och makter gäller icke, att de skapat
förhållandena, utan att förhållandena skapat dem. De äro
— nota bene uttryckligen som politiska institutioner och
makter — ett slags produkter af den på sina håll pågående
politiska försumpnings- och fördumningsprocessen i
sam-hällslifvet. Den trånga enfalden har varit dessa politicis
styrka, fastän naturligtvis den därmed förbundna
öfver-tygelseärligheten torde böra anses som en icke oväsentligt
medverkande styrkefaktor. Att den där trånga enfalden
sedan bragt hela den politiska riktning, hvarför dessa
båda herrar varit så signifikativa representanter, på
retur, upphäfver icke det föregående resonnemanget. Hos
dem, som nu skola öfvertaga arfvet efter hofmarskalken
ocli professorn •— för skams skull kunna de icke göra
sig offentligt urarfva eller agera fältflyktingar till
mo-derationens lugna hamn å la vissa högerkandidater i
Stockholm, t. ex. hrr Wrangel och From — är just
svagheten den att de som goda hufvuden och praktiskt
anlagda politiska ärelystnader stå på en betydligt högre
nivå. De kunna icke alls så blindt, trångt och fanatiskt
tro på saken och följaktligen icke häller förvalta arfvet
i hrr testatorers anda, och just det blir ifrågavarande
politiska riktnings moraliska ruin. Jag vill dock inte
betvifla, att de kunna rädda sina egna politiska personer
öfver på en något fastare och sundare mark, men deras
gamla politik, den sitter nog kvar i morasen, där den
nu hamnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
