Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
varande valrörelse hade vunnit större framgång än den
vann. Det hade varit att premiera såväl en valtekniskt
oförlåtlig lättja, senfärdighet och dilettantism som ett
mindre lojalt och korrekt politiskt “kurra gömma1* eller
hur jag skall kalla det. Rörelsen gaf sig ursprungligen
min af att vilja stå fullt opartisk mellan de stridande
politiska partierna och hade väl alltså såsom situationen
och ställningen var gjort klokast i att söka intaga en
moderat-liberal centerställning, men i stället gaf den sig
från första stund och vid utseende af sina valkomiterade
frivilligt under kommando af de moderates öfvervalmän
och hade sedan ingenting emot, att det blef i realiteten
fosterländska förbundets ledande män, som togo hand
om och blefvo högst kommenderande både för de
moderate öfvervalmännen och börsrörelsens ledare. Af
oförstånd eller fullt medvetet medverkade dessa
börskomité-rade sedan så godt de förmådde till de lika dumma som
oblyga försöken att under den politiska moderatismens och
de opartiska exklusiva näringsintresseuas skyddande
förklädnad pålura Stockholms valmän fullödiga
fosterländska förbundsmän och principiella och praktiska anhängare
af lifsmedelstullar. Ännu äro inte slappheten,
intresselösheten och glömskan så stora bland Stockholms
valmän, att sådant skulle kunna tolereras. Och att de ej
heller gjorde det är något som gladde mig
personligen alldeles obeskrifligt, ty hvad professor Hjärne sade
om försvarsfrågan i riksdagen, det kan jag med fullt
fog för min individuella del som politiskt intresserad
säga om frågan om lifsmedelstullarna eller att den kastat
en skugga öfver lifvet. Jag är nog icke ensam därom.
De sena nattimmarna 1886, 87 och 88 i andra
kammaren då den var före och allt som sedan händt har
rotfäst sig i mitt minne och mitt sinne med intryck, som
sent skola utplånas af tiden.
Men jag har ingenting emot att kapten G. O.
Wallen-berg lyckades tränga sigin på bänken, tvärtom. Först men
inte minst undgingo vi därigenom folkskolläraren, f
olk-skollärare i allmänhet i riksdagen äro inte min delice i följd
af den character indelebilis, som i regeln vidlåder nuvarande
och f. d. medlemmar af kåren, se t. ex. på fördettingarne
husegare Hammarlund och patron Ericsson på Ransta. Af
kåren ha vi nu i hr Fridtjuv Berg en sympatisk och
begåt-vad representant, dessutom ett par från Norrland, som äro
oförargliga och göra föga väsen af sig, och det kunde
väl vara nog. Vidare var kapten Wallenberg den ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
