Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
alla hette samt att man numera jämförelsevis sällan får
höra deras kanske något yngre själsfränder och kolleger,
en tenngjutare Schreuder, en bref bärare Westin, vefva
upp sina skrällande tanketomma tirader.
Det är inte första gången i dag jag inför dig ger
uttryck åt min fasta lifliga öfvertygelse om gagnet af
ett slags cirkulationsbruk beträffande
riksdagsmannaplat-serna, så att icke riksdag in och riksdag ut sitta samma
politiska gentlemän. En liflig omsättning är att
rekommendera först och främst af omtänksamhet för
vederbö-randes egen skull, så att de icke inbilla sig vara
orubbliga, utan vinnlägga sig att icke sträcka sin själfkänslas
fötter längre än hvad deras kapacitets och
vederhäftighets skinnfäll rätteligen tillstäd]er. Men dessutom äfven
ur den synpunkten, att en lifligare personomsättning bör
kunna göra godt för spridandet af politiska insikter och
intressen inom motsvarande samhällskretsar, då man får
antaga, att de afgående riksdagsmännen åtminstone kunna
duga till ett slags politiska monitorer för öfriga medborgare.
Därför men äfven ur andra synpunkter har jag
ursprungligen visst ej varit i fråga om Sthlmsvalet någon
anhängare af principen beati possidentes eller status quo,
om hvilken princips förträfflighet riksdagsmännen själfva
och flera ledande liberaler varit på det lifligaste
öfverty-gade. Jag skulle tvärtom ha funnit det högst fägnesamt
och nyttigt, om några flera än hrr Fjällbäck och
Höglund kommit att stryka på foten. Men jag må bekänna,
att såsom ställningar och förhållanden slutligen
utvecklade sig jag hälst såg, att det gick precis som det gick
med detta Stockholmsval, före hvilket mitt bref väl hann
börjas, men ej slutas. Jag har inte så litet
sympatiserat med tendenserna att få in mera köpmän och andra
de praktiska näringarnas män på bänken, icke därför,
att riksdagen eller ens bänken därigenom skulle
tillföras något nämnvärdare tillskott af politisk
duglighet och insikt, ty den politiska bildningen och
intresset är, gud förlåte oss och dem, nog mycket grund t
inom dessa kretsar. Men en uppblandning på bänken
skulle göra så innerligt godt och näringarna själfva
och deras målsmän skulle ha nytta af en annan
representation än några exklusivt protektionistiska och
flagg-agrariska brukspatroner eller Lithandrar och Ekdahlar
i vårt nuvarande egendomliga öfverhus. Men det hade
varit ur så att säga det politiskt moraliska förnuftets
och rättsmedvetandets synpunkt upprörande, om
ifråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
