Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
547
assessor, än tog en framstående industriman, om osmaken
att till vensterkandidater välja svaga namn, bl. a.
personer, hvilka som redaktörer eller för öfrigt i
valagitationen kunna vara duktiga nog, men därför ej behöfva
passa till eller ens vara presentabla som riksdagsmän
m. m. Men det får vara. Ett par individuella
anmärkningar kan jag dock ej afhålla mig ifrån. Det skulle
verkligen inte så litet ha intresserat mig att observera
de båda Malmöboarne Herslow och Ola Andersson som
riksdagsmän under nuvarande förhållanden. Men att af
den senare, hvars stora riksdagsmannakapacitet jag godt
minnes från första åren på 80-talet, kunnat förvänta,
såsom G. H. T:s politiske Sthlmskorrespondent E. S—n
gör, en oskattbar nytta för de frisinnades
sammanslutning, är tämligen naivt och har sin enda förklaring
däraf, att i en och annan doktrinärs politiska religion
dogmen om det forna landtmannapartisternas obefläckade
och orubbliga frisinne ingår ännu som prima articula fidei.
Hr Ola Andersson har ju offentligen helt nyligen uttalat
sitt loford och pillande af den riksdagsman, hvars enda
parlamentariska märkvärdighet är att ha varit upphof
till den med rätta mycket illa beryktade Åkarpslagen,
och därmed torde man kunna vara fullt på det klara
med arten af Ola Anderssons nuvarande frisinne.
På sätt och vis kunde det ju ha sitt behag att
Waldenström höll sig kvar i riksdagen, ej därför att
man kan tala så mycket om honom som varande duglig
och nyttig för riksdagsarbetet, ty grundliga objektiva
utredningar etc. ligga ej just för hans röst, men som en
förträfflig popularisator och en drastisk och talangfull
debattör är han gemenligen underhållande och rolig nog
att åhöra. En grundlig stukning skulle dock ur mer än
en synpunkt varit af behofvet påkallad. Men när man
har en så ful fisk att fjälla, d. v. s. en så knepig och
af intet besvärad karl som Waldenström, hade det varit
hans motståndares skyldighet både på höger- och
vänsterhåll att bära sig fiffigare åt, att samverka, i stället
för att motverka hvarandra inbördes, samt att komma
med motkandidater, som det varit riktigt bevändt med.
Att det nu gick som det gick, kunde därför vara en
välförtjänt läxa. Vådligt behändigt buro sig ock
Walden-strömarne åt med sina listkompositioner; de voro inne i
denna mycket viktiga valtekniska konst.
Min gamla respekt och sympati för göteborgarne
stärktes naturligtvis därigenom, att de återinsatte Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
