Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
Hedlund i riksdagen. Det är nästan den ende af våra
politiska ideologer, jag verkligen liar oblandad aktning
och sympati för — d. v. s. jag tål honom ej, om han,
som det hände på Schibstedtfesten vid presskonferensen
i Kristiania, ger sig till att krysta fram något
humoristiskt eller högtrafvande, ty sådant passar inte alls för
honom. — Henrik Hedlund kommer alltid att genom
karaktärens ädelhet, öfvertygelsens värme och ärlighet,
intressenas allvar och sinnets humanitet att tillhöra den
lilla eliten i kammaren. Men, förstås, inte är det gubben
farbrodern hvarken som journalist eller politiker, hvarken
till begåfning eller geist; de kunna inte ens nämnas på
samma dag. Gamle Hedlund var, med alla sina
svagheter, och hur han än pratade och skenade åstad, dock
en ovanlig personlighet, till hvilken svenska pressen och
nog äfven riksdagen ej ofta haft eller får maken.
Det var inte häller så illa, att göteborgarne läto
Ernst Carlson fortsätta vid riksdagen. Ty med tiden
kan det nog bli någonting af honom som riksdagsman,
bara han fått hålla på tillräckligt med det prosaiska
praktiska detaljarbetet i riksdagen samt vänja sig af med
både sin något ungdomliga själfmedvetenhet och sin
högtrafvande retoriska “känslosvallningar“, hvilka passa
bättre för möten med folkskollärare och lärarinnor. Han
lär ock vara förfasligt populär bland dessa
samhällsklasser.
Men däremot har jag mina dubier om den alls icke
anspråkslöse hr Centervalls framtid som riksdagsman,
äfven om han skulle bjuda till att lägga bort sin
gelé-artade frasrika vältalighet och sitt jäktande efter
spiritualitet.
Vårt gamla Upsala är sig då för otäckt likt; fi
donc! Behålla lille Simon Boethius, hvilken inte för intet
påminner om Fliegende Biätters karrikerade grekiska
filosofer, och vraka Hjärne. Denne borde naturligtvis
långt för detta kommit in i första kammaren, medan
ännu gubben Beutersvärd och kammarmajoritetens
unions-politiske lärofader Alin funnos kvar och kunnat
tjänstgöra som lämpliga förlustelseämnen för den Hjärneska
genialitetens och humörets öfverlägset lekande
evolutioner. Professor Blomberg fins visserligen kvar, men
hvad är det att bjuda på. Jag misstänker ock nästan,
att prof. Hjärne skulle finna sig föga frestad att spilla
något krut på denna ooriginella, andefattiga
reproduktion af förlegad artificiel Upsalavältalighet och schwung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
