Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Vänner emellan, episoder och pointer ur dagskrönikan, behandlade i brefform, af Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
rell synes ha ett visst skydd från hemfallandet åt de
krystade banala maneren och innehållstomheten, som
gemen-ligen rätt snart äro dessa stockholmskåsörers oundvikliga
olycksöde. Hvar bemälde Sandberg förvärfvat sin politiska
utbildning, vet jag inte och förmodligen inte han själf.
Hvad han är som stilist, därom bör du kunna få en
föreställning genom följande prof bit ur hans första
afton-tidningsn:r med anledning af den utlysta pristäflan för
åstadkommande af en nationalsång.
Hör och beundra:
En nationalsång — ett den glödande, impulsiva kärlekens barn
med rosenskimmer kring leende läppar och vemodstår i djupblått öga,
ett barn, som ailas endast da, när folkets ädlaste hjärta under
stormklockornas klang, under nattsvart framtidshimmel i smärtfull
hänryckning klappar barm mot barm med den evigt unga, fagra mö, som
näm-nes mitt eget land — ett sådant hjärtebarn det skall nu skapas till
på beställning, under profana blickar, allt medan man står och viftar
med några tillknycklade banksedlar som eggelse:
Lat oss slippa alltsammans.
Diktens vingade fåle går icke i kappridt. Han låter icke styra
sig in på alldaglighetens cirkusarena för att galoppera rundt,
lorgnet-terad af blaserade herrar i oklanderligt prässade benkläder och
glänsande svarta hattar, af damer med tusch i ögonbrynen och
färghandels-köpt rodnad på kinderna, medan småintressenas clowner piruettera . . .
Nej, nej!
Den fålen skall sträcka ut öfver vida leder, genom susande
skogar. öfver forsande, strida strömmar, i åsknatten, när blixtarne fräsa
hotande från alla kanter, eller i vårfager sol öfver blomstrande ängar.
Då först blir det eld i hans öga, då blir det äkta, skälfvande lif
i ädelt formade muskler, då flyger sången klingande, klar och fulltonig
öfver höjd, genom dal upp mot himlens skyar. Och skarorna jubla.
Det är min sang, mitt hjärtas sång, mitt eget hemlands sång.
Du måste medge, att både det Petterson-Bergerska
citatet och i all synnerhet detta det Sandbergska stå
värdigt vid sidan af hvad 70—80-talen kunde åstadkomma,
t. ex. den oförgätliga Blumenbergska blyga vårlöken eller
en Klas Rybergs alster, då han höjde sig i den mest
inspirerade flykt. Trefaldt lycklig den präss, som ännu
eger sådana skalder och siare på prosa, eller hur?
Din vän
Bengt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
