- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 5. 1899 /
553

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Människans eröfrande, af Wilhelm Bölsche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

553

Människans eröfrands.

Af Wilhelm Bölsche.

I det nittonde seklet, hvars sol just är i nedgående, har
mycket blifvit eröfradt. Kanoner, kolonier, parlamentssäten,
framgångar på scenen, — världar och skådebanor och detta
senare icke blott på teatern. Och allt detta under rök och
dam — så att man kommer att tänka på en af dessa aftnar
i en storstad, då himlen är blodröd, och mot denna röda fond
uppstiger plötsligt som spöklika pelare ali dagens kvalm, så att
man märker, i hvilken atmosfer af rök, man hela dagen
arbetat. Det må man nu bedöma, som man vill. Men den
största eröfringen under hela seklet rör dock människan själf.

Jag menar nu icke det plus i utveckling, s<»m människan
ytterligare vunnit, det som man i en senare tid en gång skall
fiska upp ur den stora historiska soppan och systematisera
såsom det nittonde seklets specifika människotyp. Jag tänker
på det, som människan tillkämpat sig i afseende på sig själf, i
det hon gjort sig själf till föremål, — icke i studiet af dessa
tidsmänniskor ur nittonde seklet efter Kristi ringa börd, utan
den kännedom, hon vunnit om »människan» i allmänhet, denna
gåtfulla varelse på jordplaneten tjugu millioner mil från solen.

Hur har icke denna människa sedan årtusenden drömt
om och jagat efter alla slags mål, segrar och tillfredställelsei.
Och i själfva verket löper mänskligheten likväl under dessa
årtusenden som en evig Ahasverus blott efter en enda, sig
själf. Hon bygger envåldstroner åt sig öfver multnande lik.
som Buddha krossar hon konungakronan och försakar sig själf.
såsom Kristus sträcker hon ut sina armar på korset: hon borra i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:10:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1899/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free